KOMPLETT

Nu när alla andra vet kan det ju vara dags att tala om även för bloggen att vi väntar en ny liten bebis. 

Det var den här dagen som vi fick veta att det faktiskt var så. Fast...vi hade det ju på känn. Så pass att den dagen då jag hittade på en fejkanledning för att åka in till Borgholm och gå på Apoteket för att köpa gravtest, då köpte jag även en liten mini-outfit.

Sen gick vi upp på Köpings klint (detta var alltså i somras när vi var på Öland) och hade picknick på allvaret där vi gifte oss året innan.

Fast vi blev ju förstås bortjagade av korna och fick ha vår picknick utanför stängslet i vägkanten istället.

Inte lika mysigt kanske...

Sen gick vi hem och jag...ja, kissade på stickan helt enkelt.

Ett svagt plus är också ett plus, som man brukar säga. Så var det, vi skulle få en bebis!

Mattis och Bella var först att få veta vår nyhet. Annars har jag varit ganska sen med att komma ut med den här graviditeten. Lite märkt av den gången då jag fick missfall strax efter att vi berättat för hela världen att vi väntade barn. Man bär en del katastroftankar med sig efter en sån vända. Därför har jag haft lite svårt att våga tro på det här. Pendlat lite mellan hopp och förtvivlan och var och varannan dag talat om för Fredrik att nej, nu tror jag att den inte lever längre. Ett sätt att gardera sig kanske...

Men nu är jag i vecka 23 och ligger här i sängen och njuter av att känna buffarna i magen. Vi vet inte om det är en flicka eller pojke vi väntar. En kombination av skygg bebis och otjänstvillig ultraljudspersonal har gjort att vi inte fått veta trots önskemål. Så kanske får det bli en överraskning till förlossningen. Som kommer att ske i april för övrigt. 6 april är mitt bf, men med min vana trogen kommer jag ju att gå över tiden en hel del... Men oavsett datum så längtar jag dit, till den dagen då vår lilla finalbebis tittar ut.