onsdag 30 december 2015

LOTTO, REA OCH NAGELGLITTER

De är rätt sega, de här dagarna mellan jul och nyår. Särskilt, skulle jag vilja säga, om man är hemma själv med barnen och inte riktigt har orken på topp.
Det har blivit en del sånt här idag. Julie älskar sina memory/lotto-spel.
Och chill i soffan. Vi var båda lite slitna efter natten. Men till sist satte det dåliga sitta-inne-samvetet in och jag byltade på oss och vi gick ut för en promenad. Snön var för blöt för att jag skulle vilja gå till pulkabacken så vi gick upp till bäcken för att kolla om där var nåt vatten. Det är fantastiskt med 3-åringar, kasta kottar i vattnet var lika kul idag som sist! Dock blev hon kissnödig efter tio minuter så det var bara att gå hem igen. Då var vi så frusna så vi tyckte båda att det räckte med utevistelse. 
När Fredde kom hem var jag bra sugen på en liten paus från hemmet (och någon som vaktar på varje steg jag tar och ropar mamma, mamma, MAMMA! så fort jag lämnar rummet). Så medan Fredrik tog över här hemma och började med middagen åkte jag ner till Centrum. Där finns ju inte mycket mer än KappAhl men jag ville bara spana in deras rea och kanske göra några klipp till bebisen. Det senare visade sig dock helt omöjligt, eftersom jag inte vet könet. Det fanns i stort sett bara tjejkläder på bebisrean. Klänningar och volangbodys. Hade jag vetat att det är en tjej hade jag ju lätt handlat halvt ihjäl mig.
Två par strumpor blev det nu - kändes väldigt futtigt.
Julie fick ett par Frost-tofflor som hon blev väldigt glad över.
Och ett par tights till nyårsafton som hon blev väldigt arg över. Vår dotter i ett nötskal. De föll henne inte alls i smaken tydligen.
Extremt dålig bild, men jag vill bara visa mitt livs första försök till lite nailart. Det var skoj! Nu har jag i alla fall lite glitter på naglarna till morgondagen, vad jag ska ha på mig är en helt annan fråga.

FÖRLOSSNINGSFEBER

Jag är så trött när jag går och lägger mig, men så när Fredde har somnat börjar jag kolla på One Born Every Minute på youtube och jag kan liksom inte sluta. Minst två avsnitt måste jag se, dvs minst sex förlossningar (det är alltså förlossnings-reality från Storbritannien).
Igår somnade jag först efter klockan två. Kändes inte toppensmart. Särskilt inte när Julie vaknade strax efter fyra och kämpade med sin hosta. Hon ville komma till vår säng men jag försökte vara stark och konsekvent och säga nej. Inte helt lätt när man är så trött så man vill avlida en smula. 
Hon låg halvvaken och gnydde i sin säng och vid sex när Fredrik gick till jobbet gav jag upp, hon fick komma och sova bredvid mig. Vi låg kvar där, även om det var si och så med själva sömnen, till halv nio.

Men det här med förlossning alltså. Det är ju ganska många veckor kvar men det är svårt att inte fundera på hur det kommer att bli. Jag har ju blivit igångsatt alla mina tre gånger och har förlikat mig med tanken på att det kommer bli så igen. Även om jag så klart håller ett litet hopp levande om att faktiskt få starta själv den här gången. Den här allra sista finalförlossningen. 
Något jag har lärt mig också, av mina tre tidigare upplevelser är att inte hålla ut så in i helvete och vänta med att be om EDA:n tills jag nästan dör. För det har jag gjort. Vilket har resulterat i att jag fått den alldeles för sent och inte hunnit få glädje av den.
Eller ja, med Gustav 2001, gjorde de tolv försök att sätta den (det fanns ju gott om tid under min 72-timmarsförlossning). Men det gick inte. Det enda jag fick var en blå rygg som jag inte kunde luta mot någonting i flera dagar efter han väl var ute.
Med Elvira gav jag till sist upp och bad om den. Den blev satt och jag hann precis upp i sängen igen, personalen gick mot dörren och Elvira for ut och ingen hann ens fram för att fånga henne.
Och så Julie då, min färskaste upplevelse  för bara tre år sen. Ännu ett dropp-inducerat värkarbete, och jag vet ju inte för jag har inget annat att jämföra med, men de framkallade värkarna ska ju vara värre att hantera, kroppen hänger inte riktigt med. Men jag kämpade och kämpade, drog i mig lustgas och satt på (den där jävla) bollen. Jag ville helst undvika EDA:n...mest på grund av att Fredrik tyckte det var så läskigt. Exakt samma inställning som min exman haft till den. Det är farligt, man kan bli förlamad, det är fullkomligt befängt att sticka nålar i ryggen osv. 
Och visst finns det visst belägg för deras åsikter, det är inte helt riskfritt med ryggbedövningen. Men vad de inte förstår, eller män i största allmänhet kanske, är att det spelar ingen roll i det där läget. När man befinner sig i värkarbetets värsta skede skulle barnmorskan kunna komma in och säga, "Du, det finns en form av smärtlindring...den innebär att vi tar den här yxan och hugger av båda dina armar. Så kommer du känna lite lättnad. Ska vi göra så?"
Och jag skulle svara ja, JA! Gör vad som helst!
Så en liten nål i ryggen är ju ingenting :) bara man slipper lite, litegrann av den vidriga smärtan.

Så med Julie då i alla fall, bad jag om den till sist. Narkosläkaren kom, hann sätta lokalbedövningen och skulle just sätta dit själva kanylen när jag skrek att nu kommer hon! Och det gjorde hon :)

Och all smärta är som bortblåst när man får sin lilla alien på bröstet :)
Det är sannerligen med skräckblandad förtjusning man ser fram emot det här.

tisdag 29 december 2015

DÅLIG FARS, SNÖLEK OCH BAKNING

Gårdagsnatten blev som en riktig fars. Och inte på det roliga sättet. Jag var ju så trött och ville bara sova, men det var det inga barn som hade nån vidare lust med. Stackars Elvira kämpade med sin huvudvärk och var ledsen. Fixade med tabletter och kall handduk på pannan. Milton hostade halvt lungorna ur sig, fick hostmedicin men det hjälpte inte alls. Det är ju rätt lyhört i vårt pappershus så alla fick lite svårt med sömnen på grund av detta. Vid tolv väckte jag Fredrik och skickade upp honom för att ta hand om det hostande barnet sen hade jag ändå väldigt svårt att somna. Blev väckt vid halv tre av att Julie satt upp i sängen och ville ha vatten och sen satte hon igång att hosta och var klarvaken. Gav upp efter en stund och lät henne komma till vår säng. Där låg hon och gosade och tjattrade tills vi båda slocknade till slut. Var oerhört tacksam att hon sov nästan ända till halv tio imorse.
Lite bilder från dagen;
Magen. Och dagens härliga färgmatchning!
Och mina sötnötter! Det är så mysigt när de stora ställer upp och leker med Julie, det finns inget hon älskar så mycket!
Elvira är grym på det <3
Efter lunch tog vi oss ut en sväng. Jag frös som en hund men det var skönt med lite luftning. Julie var uppassad som en prinsessa av storasystrarna - upp och ner för backen!
Önskar att vi kunde få liiite mer snö.
Stoppade Jullan i badet när vi kom in, härligt rosiga kinder!
Stora tjejernas kvällsaktivitet var bakning, och självklart ska lillbossen vara med och övervaka arbetet. Bananmuffins med choklad blev det idag.

måndag 28 december 2015

LAST CHRISTMAS

Nu är vi färdiga med årets andra och sista julafton.
Det hann ju gå ett par dagar emellan så det kändes faktiskt helt okej att äta julmat igen. Men nu får det räcka.
Barnen var så klart prilliga och förväntansfulla över julklapparna som hägrade under granen. 
Elvira och Julie hjälptes åt att dela ut dem.
En mysig kväll, men tyvärr räckte inte orken för varken mig eller mina tjejer. Julie fick ett psykbryt av trötthet strax efter julklapparna och fick nattas. Elvira däckade i migrän och jag tog egentligen slut redan innan middagen. Har varit en massa fix idag plus lite bakning och ett par timmar i tvättstugan. Det låter som ingenting och helt normala saker, och det är det ju, men för mig blir det just nu mer än jag orkar med. Och så blir jag istället arg och frustrerad för att jag inte orkar så går det ut över humöret. Trist. Men imorgon sänker jag ribban och planerar ingenting. Mer än att vara hemma med alla barn. 
Fast jag hade ändå fin hjälp i tvättstugan. Mammas lilla hjälpreda <3

FÖRSTA SNÖN OCH JUL IGEN

Funderade lite över hur Julie skulle sova i nya rummet och sängen inatt. Hon har ju haft sin säng intill min förut och brukar vilja ha kramar och omstoppning med täcket ett par gånger varje natt.
När jag nattade henne igår frågade hon, "Är det här grabbarnas rum?" Jag svarade att nej, nu är det vårt rum. "Är utgången där?" frågade hon då och pekade på dörren, och "Är vardagsrummet där bakom?" som för att orientera sig i det nya rummet, så gulligt!
Hur som helst sov hon som en dröm och jag fick väcka henne tjugo i tio idag! Riktigt skönt. Det var bara Fredrik som fick gå upp i gryningen med ömmande rygg och halta iväg till jobbet, vi andra är lediga.
Och hur glada var mina tjejer idag då! Elvira var så rädd att snön skulle hinna smälta bort innan hon hann ut och leka, men med fem minusgrader imorse var det ju ingen risk! 
Efter frukost fick de äntligen gå ut och leka i vinterns första snö!
Så glad! Men hon blir också väldigt fort kall, min lilla späta. Så de kom in igen efter nån halvtimme. Men det var nog en lagom stund, hon är fortfarande förkyld. Nu är det filmläge och lunch som gäller. Milton och Rebecca kom nyss. Ikväll firar vi julafton med alla våra barn samt morfar, mormor och Göran. Det ska bli mysigt!

söndag 27 december 2015

NYA RUM!

Om gårdagen var långsam och mestadels tråkig (tills vi fick en stunds kvällsbesök av Mattis, Bella, Elina, mamma och Göran) så har den här dagen varit betydligt mer produktiv!
Vi började med mysfrulle. Jag bakade scones, det händer inte så ofta.
Sen tog vi äntligen tag i rumsbytena som jag gått och funderat över så länge nu. Fredrik har inte alls varit lika sugen som jag på det här, dels pga att jag inte är till nån hjälp i mitt handikappade tillstånd. Startskottet idag kom sig av att Johan hade möjlighet att komma och hämta våningssängen som grabbarna haft. Att bli av med den var liksom en förutsättning för att kunna ta tag i resten. Och det gjorde Fredde sen, med hjälp av min exman.
Det hade ju varit kul om jag var mer som en riktig bloggare och nu kunde bjuda på fina före- och efterbilder. Men det har jag inga. Det som har skett är att grabbarna har flyttat till vårt gamla rum, som är det största. Där har de fått varsin riktig säng och gott om utrymme. 
Fredde, jag och Julie har flyttat ner till det lilla sovrummet.
Såhär ser en del av det ut. Det blev faktiskt bättre än jag trott.
Julie har en egen hörna med sin nya säng, och fortfarande vardagsrummet som sitt lekrum. I vardagsrummet blev det dock också en total ommöblering för att få plats med allt. Det är lite utmanande att vara trångbodda, men roligt att göra om! 

lördag 26 december 2015

FEBER OCH SENA KVÄLLAR

Jullan var lite hostig på julafton och under natten till igår fick hon hög feber. Vi sov länge på morgonen och när vi gick upp hade hon runt 38 grader. Hon var pigg och glad, fast lite hostig, men vi gick ut en sväng i skogen.
Vi skulle kasta kottar i bäcken, men där var inte så mycket vatten. Hon orkade en liten stund, sen ville hon hellre ligga i vagnen. Så inte helt hundra alltså.
Vid middagstid kom Gustav, Elvira, Johan, Petra och Nowali över. Vi firade juldagen med asitisk middag och lite julklappsbyten - en jättemysig kväll! 
De här två är ju så rara ihop så man smälter! Massor av nya klappar att leka med, och så film på paddan förstås.
Elvira fick vara med och leka doktor.
Och även Gustav spenderade hela långa kvällen med familjen, det är stort!
Tiden bara försvann, alla var på strålande humör och helt plötsligt var klockan nästan 12! Så länge har nog Julie aldrig varit uppe och lekt tror jag. Men så fick jag också väcka henne klockan tio imorse. Vi börjar vända lite på dygnet här...
Idag är en långsam dag tycker jag, med väldigt mycket söndagskänsla över sig. Vi lyckas inte riktigt ta oss för nånting. Skönt då att man kan skylla på sitt lilla hostiga barn och stanna i soffan.

torsdag 24 december 2015

GOD JUL OCH GOD NATT

Vi har haft en annorlunda, men väldigt härlig julafton. Vi tre i den lilla familjen. Ingen hets, ingen stress, inga hålltider bara lugn och ro och ingen annan att bry oss om än just vi tre. Vi saknar våra stora barn och vi drömmer om en stor familjejul nästa år, men idag är vi ändå väldigt nöjda.
Julie fick sitt morgonpaket.
Och det var bara att börja spela Pippi-lotto direkt. Hon var glad och spänd på alla paketen under granen och väntade spänt på tomten. Lite besviken var hon dock för hon var så övertygad om att snön också skulle komma samtidigt som tomten.
Vår julfina lilla prinsessa. Klänningen rök dock innan lunchen, hon fick lite smör på den och då gick det ju inte att ha den på. Resten av dagen har hon spenderat i bara jultrosor, helt okej en sån här casual julafton!
2014 och 2015 :)
Mycket väntan... Men så kom äntligen tomten! Hon blev först jätteglad men sen väldigt fundersam och lite rädd. Tomten hade bråttom att lämna paketen och for sen iväg. När hon öppnade paketen frågade Fredrik, "blev du rädd för tomten?"
"Det var inte tomten, det var bara på låtsas. Det var morfar," svarade Julie då. Och det hade hon ju förstås rätt i. Förra året gick det att lura henne, men inte längre. Morfar kom in en stund sen han också, vi är väldigt glada och tacksamma att han åkte ändå hit från Skaresta för att tomta för Julie.
Jag hade visst också varit snäll i år. En hel hög med julklappar fick jag av min man. Flera av sakerna på önskelistan jag postade för ett tag sen faktiskt.
Roligt är att vi båda gav varandra tofflor och varsin signerad (av författarna alltså) bok!
På duscholjan hade han dessutom rimmat så fint :)
I övrigt så fick jag en stickad tröja, två amningsbh:ar och en del andra, roligare, underkläder. Superglad och nöjd är jag!
Fredde fick ett TP av mig så vi har spelat lite nu på kvällen, men nu är det sovdags. Får se vad återstående juldagar har att bjuda på!
God Jul och god natt!

onsdag 23 december 2015

JULLOV OCH TOMTENERVER

Det var inte helt lätt att lämna de här gofisarna hemma i soffan imorse och gå till jobbet.
Nyvakna och mysiga under täcket framför morgon-tv. Julie började låta illa i luftrören igår kväll och vaknade av ordentlig slemhosta imorse. Hon fick sina mediciner och sen var de så taggade på att vara hemma själva så de vinkade glatt iväg mig.
Och såklart hade det gått hur bra som helst. Elvira är ju helt fantastisk. De hade myst och kollat på film och Jullan hade ätit dubbel lunch. Jag fick sluta lite tidigare och kom hem vid tolv och då var de på väg ut till lekparken. Underbara ungar!
På eftermiddagen packade Gustav och Elvira ihop lite grejer och gick över till pappa och Petra. Julafton firar de där i år. Det blir ju genast lite tyst och tomt och vemodigt, och såhär vid storhelger gör det alltid lite extra ont i hjärtat när man inte får vara tillsammans. Det spelar liksom ingen roll hur bra jag vet att de har det, det svider ändå. Men snart ses vi igen och på måndag firar vi jul med alla våra barn åter samlade.

Kvällen har varit väldigt lugn. Fredde har roddat tvättstuga och fixat en Skarestaskjuten julskinka. Så mycket mer julförberedelser har det inte blivit. Det är ju bara vi imorgon.
Julie har lite lagom tomtenerver. Hon har badat och fått håret flätat och naglarna målade och hon skulle bestämt ha hela tomtedressen som pyjamas. Sen hade hon såklart lite svårt att somna. Hon vet ju att tomten kommer imorgon!
Faktum är att tomten kom och fyllde upp under granen redan när hon somnat. Och i fotändan av hennes säng ligger ett sedvanligt morgonpaket och väntar. Ser fram emot morgondagen.
God Jul på er allihop!

tisdag 22 december 2015

DOLT KÖN, JULISAR OCH SNART LEDIGT

Idag gjorde jag den här graviditetens fjärde ultraljud och den här gången kom jag ihåg att be om bilder. Apropå barn nummer fyra...
Där låg jag, och bebisen syns fortfarande på skärmen.
Såhär såg den ut, hela tiden med händerna uppe i ansiktet. Och hela tiden ihoprullad som en boll och felvänd så att könet var helt omöjligt att se. Den här gången kan jag inte skylla på likgiltig personal, hon försökte verkligen hitta och se, detta trots att jag var där för att göra helt andra saker, men det gick alltså inte. Nytt försök i vecka 32 kanske.
Undersökningen var till för att mäta flödet i mina blodkärl till livmodern och i navelsträngen, samt mäta bebisen. Detta pga mitt höga blodtryck när jag väntade Julie. Det har jag dock inte denna gång men det är en försiktighetsåtgärd antar jag. Flödena var i alla fall utmärkta och "Stellan" vägde nio gram under medelvikt. I det närmaste helt perfekt med andra ord! En trevlig julklapp tycker jag.

På kvällen hade vi båda mina föräldrar på middag och efter den gick vi över till Marlene och firade hennes födelsedag en dag i efterskott.
Min gulliga syster! Här skrapar hon trisslotter för brinnande livet, och ett gäng vinster blev det också. Gustav sitter bredvid och öppnar sin julklapp från moster Marika.
Precis som Julie och Elvira på denna usla bild (Marika själv dyker ur bild). De fick sina julisar i förväg eftersom Gustav och Elvira inte är här på julafton.
Alldeles nyss, innan läggdags, fick Gustav även sin julklapp från morfar och Kerstin. Ett spel-tangentbord som han verkligen ville ha men tyckt var alldeles för dyrt. Han blev så otroligt glad och överraskad, det allra finaste man kan se i sina barn.
Elvira får vänta lite på sin julklapp, men det kommer bli kanon det också!
Nu är det sovdags, ladda för årets allra sista arbetsdag! Och kort kommer den dessutom vara. Julie får vara hemma med Elvira, helt på Elviras egen begäran. Så gulligt att hon vill ha sin lillasyster hemma. De skulle hitta på en massa mys och jag kommer bara längta hem.

måndag 21 december 2015

PANNA, SHOPPING OCH "DEN"

Japp. Vi skulle ju få vår värmepanna bytt idag. Klockan sju skulle de komma. 
Så vi bar ut alla hyllor och rensade rent i badrummet. Väckte Elvira före sju, hon var inte särskilt taggad för att ha folk här, eller att vara utan värme och vatten under dagen.
Jag gick hemifrån halv åtta, då hade fortfarande ingen kommit. Halv nio ringde de från Ekerö bostäder till Fredrik och talade om att den nya pannan var försenad från leverantör och skulle installeras 11 januari istället. Har svårt att tro att man inte visste detta redan i fredags och kanske kunnat meddela oss då. Well well...vi får hoppas att plusgraderna håller i sig då vår nuvarande panna inte riktigt värmer ordentligt.

Annars har jag jobbat och det har gått bra. Det är lugnare på jobbet, en halverad barngrupp med i stort sett samma personalstyrka (fyra av fem), då håller ryggen. Nästan.
När jag slutade fick jag Julie levererad till mig och Fredrik och Elvira drog iväg till Solna Centrum för julklappsshopping. Så jag fick laga och äta middag tillsammans med bara Gustav och Jullan, det var mysigt.
Men vi fick inte vara själva så länge. Fredde är alltid sjukt effektiv när han handlar så strax efter sju var de hemma igen. Då var han hemlig och slog in julisar i köket. Spännande!
Jullan hänger med bebisen och kollar på barnprogram. Hon tycker om att prata med bebisen och planera för saker hon ska låna ut sen när den har kommit.
Och pussa på den!
Imorgon är jag ledig för ultraljud. Kanske slipper vi kalla bebisen för "den" sen, vi får se hur tillmötesgående personalen är.

söndag 20 december 2015

PLASTGRAN OCH SÖNDAGSMIDDAG

Idag blev det gjort! Den plastiga granen blev utfälld, uppställd och klädd.
Vi bytte ju till plastgran för att Julie tycktes vara allergisk mot den riktiga varianten, och ärligt talat är det ganska skönt. Jag saknar inte barren alls. Även om den är lite klen den här granen. Men Elvira och jag gjorde vårt bästa med vårt relativt skrala pyntförråd. Det här med att samla på julpynt har aldrig riktigt varit min grej.
Julie var med Fredrik på kalas, men när hon kom hem ville hon såklart också pynta granen. Hon hängde upp sina torkade och glittrade apelsinskivor som hon gjort på förskolan. Hon var väldigt noga med var de skulle hänga.
Och kalaset på Andys lekland var en hit. Fredrik skickade bilder och film därifrån och rapporterade om att det troligtvis var det roligaste hon gjort i hela sitt liv. Hon var också duktigt slutkörd när hon kom hem.
Jag hann slå in mina sista julklappar under dagen samt äta skinkmacka med mamma.
Så galet gott!
Men något julbakande blev det inte av eftersom den här stod i ugnen i sju timmar;
Helstekt kotlettrad. Men det gjorde inte så mycket, fantastiskt god söndagsmiddag blev det i alla fall. Baka kan jag göra en annan dag. Jag har ju dessutom så jäkla ont i ryggen så jag kan inte stå upp tillräckligt länge för att baka ändå...
Imorgon har barnen sin första jullovsdag, och den inleds storslaget den hemmavistelsen. Klockan 07:00 kommer det folk för att byta vår värmepanna. Det kommer troligtvis ta hela dagen. Utan värme, och eventuellt också utan vatten. Det blir bra. När det är klart.