VALBORG

Fredrik och barnen har dragit iväg för att kolla in valborgselden här i byn. Jag ligger kvar hemma på sängen och gör det jag gör allra mest av nu för tiden, ammar. 

Lilla Freja, hon blir aldrig riktigt bra från sin förkylning och nu börjar det bli lite tröttsamt. Och synd om henne. Jag lider så med henne när hon kämpar med sin lilla täppta näsa, och det är svårt att släppa den här känslan av att hon när som helst ska sluta andas. Den har man ju alltid med nyfödda, men desto värre blir det ju när hon är så här ansträngd. På onsdag har vi tid för kontroll av barnläkare på Bvc, får se hur läget är med henne då.

Annars laddar vi för Rebeccas 15-årsfirande imorgon. Lite lagom kalas med släkt och vänner. Vilket betyder att det är tidig uppstigning för bak och städ imorgon. Vi borde alltså inte stanna uppe jättesent ikväll och kolla på Bron. Men det gör vi nog ändå.

Mina tre vackra flickor <3

CATCHING UP

Det blir dåligt med bloggande...jag har liksom händerna fulla med barn. Och särskilt nu, Frejas snorande blir verkligen inte bättre. Idag är hon två veckor gammal, vilket betyder att hon varit snorig i tretton dagar. Att vara täppt och ha jobbigt med andningen är ju i princip allt hon vet om och jag tycker så synd om henne. Det är jobbigt att äta och det är ännu svårare att sova. Natten till idag var hennes allra sämsta och vi kom inte till ro ordentligt förrän efter halv sju imorse. Det blir mycket näsdroppar, men jag tycker inte att de hjälper så mycket längre. På tisdag har vi tid på Bvc, får be om nya råd då. Fast jag gissar att det bara är att härda ut, så länge hon inte får feber eller slutar äta.

Igår fick Freja i alla fall åka på sin första utflykt. Jag tyckte att vi behövde en stunds miljöombyte så vi åkte ner till Färjestaden över dagen. Det var mysigt, även om jag gjorde samma sak där som hemma, dvs satt i soffan och ammade.

Och idag fick vi en fikagäst, min kompis Mia kom över för lite bebisgos och catching up. Vi ses alldeles för sällan. Freja fick så fina presenter, jättefina kläder och en hårborste. Tyvärr har jag inte kunnat fota grejerna än eftersom jag haft supermissnöjd bebis i famnen hela eftermiddagen och kvällen. Stort tack Mia! Hoppas vi ses snart igen.

Nu sover i alla fall Freja (på mig förstås) och Fredde nattar Julie. Imorgon börjar Fredrik jobba igen och jag ska göra min första förskolelämning med båda barnen. Det ska bli spännande. Det är även barnvecka med allt vad det innebär; Gustav gör sin sista praovecka, Rebecca fyller 15 på onsdag, Elvira behöver plugghjälp inför prov och lite annat smått och gott. Det blir bra, Fredde och jag är ju outstanding på att dra runt det här familjeföretaget!

Men först ska vi göra söndagkväll och sitta uppe alldeles för länge och kolla på Bron. Pappa har lovordat den serien så många gånger och nu gav vi upp och köpte hem alla säsongerna. Vi är snart klara med den första och den är verkligen SÅ bra! Älskar när man hittar bra serier.

Freja fick sitt första bad i veckan. Hon älskade det (tills det var dags att gå upp).  Och Julie älskade så klart att hjälpa till.

De är bra fina ihop, mina småtjejer.

TIDEN

Dagarna rullar på och jag känner redan hur fort tiden går. Man kan nästan se med blotta ögat, dag för dag, hur Freja växer. Då vill jag stanna tiden litegrann.

Lyckats fånga några leenden, även om jag vet att de är högst ofrivilliga, men inte desto mindre gulligt! Jag ser inte så gullig ut, trött och sliten ser jag ut, men det må så vara. Det har varit dåligt med nattsömn, hon är fortfarande täppt i näsan, och jag har inte lyckats vila nåt på dagen trots att Freja sover så gott då. Men det gör inget, jag går fortfarande runt på ren lycka.

Idag hade vi fikabesök hela förmiddagen av Mariel och lilla Ines, mamma och barn-kompisar från Julies förskola.

Freja fick en söt liten kanin som Elliot, Julies förskolekompis, valt till henne. 

Min moster Cina kom också förbi på en fika samtidigt.

Och Freja fick mer fina kläder, vilken sommargarderob hon har nu!

Här är lilla familjen ute på en liten kvällstur. Jullan gungar och skrikskrattar i högan sky, Freja snusar och sover i vagnen.

Vi hade för övrigt hembesök från Bvc idag på eftermiddagen. Det gick alldeles utmärkt förstås, även om Lisa glömt att ta med sig både vågen och d-vitamin. Så imorgon får vi gå upp till öppna förskolans mottagning och väga henne själva och hämta d-droppar.

Nu ska vi kolla på Världens bästa burgare och sen ska jag se om jag får sova lite.

TIDEN...

Tänk att jag födde den här lilla pärlan för en vecka sen. Här är hon alldeles färsk och mosig och ihoptryckt. Och varm och gosig i pappas famn. 

Den här veckan har gått så otroligt fort och jag vet att detsamma kommer gälla för tiden vi har framför oss. Spädbarnstiden säger bara swish, så är den förbi. Jag försöker att njuta och bara vara i stunden, att inte tycka något är jobbigt, för jag vet ju att snart är det över. Och det här kommer jag inte att få göra fler gånger i livet. Då är det inte så kinkigt, det här med dålig nattsömn till exempel. 

En vecka gammal och redan en perfekt liten människa som har mitt hjärta i sin lilla hand.

Fler presenter har hon fått idag också. Marika och Monica var här en stund på eftermiddagen.

Av Monica fick Freja det här gosiga lammet med inbyggd vetevärmare i rumpan. Julie tyckte dock att den var väldigt fin och kommer nog att adoptera det en stund.

Och min coola rockersyrra hade såklart köpt ett rockerplagg. Grymt cool overall! Min lilla bortskämda loppa - presenter varje dag! 

Nu ligger hon i min famn och snörvlar. Snoret vill inte ge sig, blir spännande att se hur natten blir. 

SNOR OCH PRESENTER

Här ligger min lilla veckogamla spädgris och snarkar. Hon är snorig och rosslig, men det lättar till och från och hon har sovit bra inatt, så det är förhoppningsvis ingen fara.

Mormor kom med ett räddningskit från Apoteket igår. Jag har aldrig använt nässug på nåt av mina barn förut, men igår kändes det som om det vore en bra idé att ha en till hands. Vi använde den några gånger under kvällen, i kombination med saltlösning och det verkar hjälpa henne. Hon måste ju kunna äta, sova och andas över huvud taget. Hoppas det ger sig.

Petra, Nowali och Elvira kom över och hängde med oss igår. De hade med sig en rejäl fikabuffé så det blev soffhäng och lek för tjejerna. Och en del bebisgos också förstås.

Och Freja fick en present till! Den här jättesöta tröjan <3 så himla gulligt, stort tack igen!

Jullan hade gjort sig lördagsfin också, hon håller fast i sitt stylingintresse. Och vi lägger oss inte i så mycket.

På kvällen kom mamma, Nettan och Hasse förbi en snabbis.

Och ytterligare ett paket till lilla Freja. Jättefina sommarkläder. Julie fick ett storasysterpaket också, hårspännen och Frost-plåster (som hon provade ganska många av under kvällen, hon hade många skador tydligen).

Såhär såg vår soffmorgon ut idag. Den är inte lätt den här omställningen för Julie, hon saknar en del av min närhet som varit så självklar förut, men det är så häftigt ändå att se den kärlek som redan finns till lillasyster. Så spänd och nyfiken på hur deras relation kommer se ut i framtiden.

DÅLIG UPPDATERING

Det är lite svårt att hitta bloggtid just nu. Jag har en bebis i famnen nästan hela tiden och är fullt upptagen med att förälska mig i henne och mindre intresserad av skärmtid. Och den lilla tid jag inte är upptagen av Freja finns det alltid någon annan att ägna uppmärksamhet. Det funkar bra med Julie, hon förstår att jag inte alltid kan hjälpa henne med precis allt på sekunden som hon önskar, men vi vill inte att hon ska känna sig mindre sedd eller åsidosatt.

Syskonkärlek. Du är så fin och så mjuk, säger Julie och klappar och pussar så ömt. 

Hon är helt ljuvlig, den här lilla. Tänk att jag haft sån tur och fått så fina barn.

Måste visa Frejas fina presenter också.

I söndags, på själva födelsedagen, kom Marika, Marlene och Dennis över för att kika på henne och hon fick det här balla setet. Det hade jag spanat på tidigare men inte köpt. Passar hennes SW-tokiga pappa i smaken.

Petra kom över och förmiddagshängde med oss tidigare i veckan och då fick Freja allt det här fina. Overallen var något som jag verkligen behövde, och så fin!

Och kanintofflorna, hur söta?! Mössan tillhör en så himla fin gul kollektion som jag varit och fingrat på...

...och det visste mamma om som kom med de här fina kläderna i paket. Älskar färgen, och ankstjärten! 

Julie fick en kofta i samma serie, supersöt!

Inatt har jag fått sova riktigt bra, först två timmar och efter matning och blöjbyte tre timmar till. Det är mer än jag sovit på en vecka och känns riktigt bra. Tyvärr verkar Freja ha åkt på en förkylning, hon ligger på min axel nu och snorar och rosslar. Det gillar jag inte, det är tillräckligt läskigt det här med spädbarn och andning ändå tycker jag. Hoppas det ger sig.

Ha en bra lördag allihop!

ÄTA, SOVA, KÄRLEK

Det är bra ljuvligt i bebisbubblan. Vi är inne på vårt tredje dygn tillsammans, hon är så ny, samtidigt känns hon redan så självklar hos oss. Lilla Freja.

Igår hade hon ett ätardygn, jag ammade i princip hela tiden, under natten i synnerhet. Det är tur att man är så hormonhög så att man klarar sig på minimalt med sömn. Men jag var lite svajig imorse när jag gick upp.

Vid halv nio la jag henne i vagnen för att kunna göra lite frukost.

Och där slocknade hon! Och där gick även startskottet, skulle det visa sig, för sovdygnet, för hon har i stort sett inte varit vaken sen dess.

Vi hade återbesökstid på KS idag och hon sov hela vägen dit, genom hörselkontroll och blodprovstagning. Hon vaknade tillfälligt under läkarundersökningen men somnade sen om och sov hela vägen hem och vidare in under kvällen. Var tredje timme ska man ju väcka dem och ge mat och det gör jag såklart. Mjölken rann till på riktigt idag så skulle jag inte tvinga henne att äta skulle jag explodera.

Sover hos Elvira. Med plåster på den lilla lilla handen. Hon var klart godkänd i alla kontroller idag. Lite gul, men det var ingen fara.

Min triss i tjejer! Tänk att jag har tre stycken! Så himla häftigt <3

Och här är min största och min minsta, femton år emellan. Det är ganska häftigt det också.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag gissar att det betyder att Frejas sovpass snart är över.

HON ÄR HÄR!

Just nu sitter jag hemma i mitt soffhörn och ammar vår alldeles nya lilla bebis till sömns. Det är inte ens ett dygn sen jag satt här och kämpade med, det jag trodde var, förvärkar.

I fredags, efter mitt bittra inlägg till följd av att ha blivit hemskickad från förlossningen, hade jag värkar hela natten, med sådär 5-6 minuters mellanrum. Det blev ingen sömn alls, men eftersom det lugnade ner sig till morgonen gissade jag att det bara var förvärkar. 

Körde på som vanligt under lördagen, försökte helt tänka bort det här med bebis och förlossning och fokusera på annat. Vi lekte lite ute i trädgården, gick och handlade och körde ett jäkla städrace här hemma. Jag fick några random sammandragningar under dagen och jag mådde konstant illa, annars var det lugnt. 

Elvira åkte hem till mormor och Göran för övernattning och Gustav skulle sova hos en kompis. Det kändes ganska bra att de slapp vara hemma när jag var så tråkig, och strax innan middagstid började värkarna komma tillbaka. De kom och gick, vid åttatiden tog jag en dusch och gick sen och la mig för att se om de skulle gå över. Förvärkar ska ju gå över av värme och vila har jag hört. De gick dock inte över och de började snabbt göra så pass ont att jag inte kunde ligga kvar i sängen. Vid nio bad jag Fredrik natta Julie och vid tio sa jag åt även honom att gå och lägga sig och få lite sömn ifall vi skulle behöva åka in, även om jag fortfarande såg det som otroligt. Så Fredde somnade och jag pustade på med mina värkar i vardagsrummet. Jag började klocka dom och tidsintervallen sjönk sakta men säkert från 5-6 minuter ner till 4-3 och så småningom två minuter. Men jag var så osäker! Jag har ju aldrig fått några egna värkar, hur ont ska de göra och hur länge ska man vänta hemma? Jag hade ingen aning. Det gjorde ju ont som tusan, men det absolut sista jag ville var att åka in till förlossningen bara för att bli hemskickad igen.

Strax före klockan ett började det bli svårt att stå ut. Jag ringde förlossningen och fick höra att jag var välkommen in. För att se om mina värkar gjort nån nytta och annars kunde jag få åka hem med en sovdos för att få lite vila.

Jag ringde mamma och Göran som skulle komma över för barnvakt och skjuts och så väckte jag Fredrik. Därefter började det bli ganska jobbigt, värkarna gick nästan i varandra och gjorde snabbt mer ont. 

När mamma och Elvira kom, vid halv två, då kunde jag knappt prata, jag skyndade bara till bilen. Sen hann vi väl till Skå ungefär innan jag började inse hur långt vi hade kvar och hur värkarna kändes. Inte alls som förvärkar, utan bebis-är-framme-och-behöver-komma-ut-värkar. Då blev det ganska jobbigt.

Men Göran körde som en rallygud och vid ca fem i två var vi framme på förlossningen i Solna. Där var det först noggrann id-koll i receptionen men när jag fick nästa värk där vid disken insåg mottagande barnmorska att det var dags att gå vidare. Till undersökningsrum för att kolla status. Jag försökte få fram att det är ingen idé, det är försent, men rutinerna frångicks inte. Jag fick lägga mig på britsen och hon kände efter, och blev lite tagen. Oj, nu blir det bebis! Sa hon och talade om att jag var helt öppen och att vi hade bråttom till ett förlossningsrum. Fredrik släpade mig till rummet, fick upp mig i sängen och drog av mina brallor medan larmet gick och det rusade in en massa folk. 

Jag hann få en lustgasmask i handen som jag genast drog nytta av. Tror dock inte dosen var så högt ställd för jag hann aldrig bli sådär skönt väck som man önskar i det där läget. Vår barnmorska gjorde en undersökning och konstaterade glatt att det var bara att krysta när jag kände för det. Det är ju sällan nåt man känner sig så värst sugen på så jag höll igen under ett par värkar, men så släppte hämningarna, med lustgasens hjälp, och jag tryckte ut henne på två krystningar. Klockan 02:07.

Och så är all fruktansvärd smärta som bortblåst och man har ett alldeles ljuvligt litet barn på bröstet.

Två varv navelsträng hade hon runt halsen när hon kom ut, samt en lite deformerad panna efter att ha suttit fast och stilla i kanalen på väg ut så länge (typ mellan Stenhamra och Solna). Men hon var ju alldeles perfekt ändå! Sån ofattbar glädje och lättnad. Jag hade fixat det! Ingen dygnslång vistelse på förlossningen och framför allt ingen igångsättning. Jag var så jäkla nöjd! Och trots rallyfödsel fick jag inga bristningar och ungen började äta direkt när hon kom upp på bröstet.

Trötta och nöjda! Vår lilla Freja, 52 cm och 3500 gram, en riktig standardbebis.

Den här brickan brukar man ju få kämpa längre än tolv minuter för, men den var lika välkommen ändå. Smörgåsar och värktabletter, allt en nyförlöst kvinna behöver!

Vi önskade tidig hemgång, men fick ändå ett eget rum på BB under resten av morgonen och förmiddagen. Sen blev vi båda besiktigade och godkända av varsin läkare och vi fick åka hem.

Mamma, Elvira och Julie väntade hemma med brunch och bebisprilliga nerver.

Alla ville gosa.

Julie är lagom nyfiken, men vill helst vara i fokus själv. Som sig bör.

Vi har kämpat lite med amning i kombination med täppt näsa nu under kvällen (därför har det här inlägget tagit sin tid bland annat) men nu har lilla Freja äntligen somnat och jag ska se om jag kan göra detsamma. Fantastiskt hur lite sömn man klarar sig på när man är bebishög, men jag vet ju att man kraschar till sist.

Hälsningar från lycklig fyrabarnsmamma!

BLUFF

Idag känner jag mig som en riktig bluffare. Har varit inne på förlossningen två gånger idag, men inte ett enda barn är på väg. Jag beter mig som en riktig novis, en förstföderska känner jag nu.

Så nu lägger jag ner det här med att känna efter, en hemförlossning kanske vore bäst trots allt?! Ja, jag är bitter och besviken, och en smula missnöjd med min sega kropp som inte bara kan dra igång ordentligt.

Nu ska jag försöka sova med mina sammandragningar. Kanske känns livet ljusare imorgon.

PLUS

Idag var det den här dagen. Dagen för den beräknade födseln. Dagen jag skulle ha blivit igångsatt. Men den kom och gick som alla andra dagar. Precis som under mina tre andra graviditeter. Mina barn behöver tydligen lite längre tillagningstid för att bli perfekta.

Här har jag suttit i mitt soffhörn idag och känt på glada bebissparkar men inte minsta tecken på nåt utbrytningsförsök. Jag var iväg till barnmorskan för en snabbkoll på dagen (fick skjuts och pepp av min fina vän, tillika barnmorska, Ann som hejar på mig nu i slutprocessen). Blodtrycket var bra efter en stunds liggande vila och bebisen hade fina hjärtljud så det var inget alarmerande. Tyvärr, kan man tycka. Nu har jag nästa besiktning på måndag och sen ultraljud nästa torsdag då jag är en vecka överburen. Gode tid, hoppas jag slipper ta mig in till Odenplan då utan är färdigförlöst! 

Anyways, nu går vi in på plusdagarna. Hur många tror ni att det blir? 

URSÄKTA

Ingen bebis inom synhåll. Det är många som undrar nu så det är bäst att göra det klart. Jag förutspår att det kommer ta ca två veckor till. Malin-standard. Allt annat är en glad överraskning.

Vaknade med huvudvärken fortfarande kvar imorse, det kändes inte muntert. Fick ta två alvedon för att orka ta tag i Julie och lämning på förskolan. Hatar att ta tabletter när jag är gravid, men det var liksom tvunget.

Har sen varit trött, ömsom med frossa och ömsom supervarm. Som vid feber, men det är väl bara ett annat symtom på det ljuvliga höggravida tillståndet.

Mådde bättre framåt eftermiddagen, orkade bada med Julie och ägna lite lektid åt henne.

Fick även ett ryck och gjorde iordning skötbordet.

Dagen före 40+0. Det måste vara senhetsrekord för mig som alltid är ute i så god tid. Men så är det kanske när man är inställd på att inget är på gång än. Jag har till exempel inte heller bäddat i sängen eller vagnen, av den anledning att de inte ska hinna bli helt dammiga. Jag bäddar när den här bebisen är ett faktum.

(Ursäkta tråkiga trött-på-att-vara-gravid-inlägg, men det upptar hela min tillvaro just nu. Förhoppningsvis byts dessa ut mot titta-på-min-bebis-inlägg som ni kan tröttna på inom kort istället). 

INTE PLANENLIGT

Sov riktigt oroligt inatt också och vaknade helt vid 4:30 med en fullkomligt vidrig huvudvärk. Jag försökte ligga kvar och vila bort den, men vid sex när Fredrik hade gått till jobbet gick jag upp och tog en alvedon. Blev direkt sämre, illamående, skakade som ett löv och jag trodde nästan att min högra tinning skulle explodera. Jag blev lite rädd när jag började känna mig svimfärdig och bad då Fredrik komma hem igen. Typ tills alvedonen skulle kicka in och jag skulle känna mig bättre. Men när han kom hem och hittade mig som en trasig hög i soffan bestämde han att det var nog bäst att stanna hemma.

Huvudvärken blev bara värre, tog en till alvedon och skulle försöka vila medans Fredde tog upp Julie och lämnade henne på förskolan. Jag kunde dock inte ligga ner över huvud taget, det kändes igen som att huvudet skulle sprängas och jag upplevde att jag hade svårt att få luft. Så jag satt på sängkanten och hyperventilerade tills jag gav upp och ringde förlossningen.

Vi fick komma till specialistmödravården så dit åkte vi när Julie var lämnad. 

Först ctg nån halvtimme. Det såg bra ut även om bebisen var lite väl lugn. Fick dricka kallt och buffa för att få liv i den.

Första blodtrycket som togs var riktigt högt och urinstickan gav litet utslag. Det kändes som att det överensstämde med mitt mående. 

Men efter stunden i vilostolen hade trycket sjunkit. Jag blev skickad för att lämna prover, blod och urin, för att kolla havandeskapsförgiftning och övriga värden och sen träffa läkare.

Allt var förstås bra. Jag mår ju superrisigt idag och kände mig inte alls redo för någon igångsättning, men nånstans hoppades jag ändå, få göra slut på det här nu. Men det är bara att vänta vidare. Jag har fortfarande ont i huvudet och ska försöka sova bort det nu.

Det bästa med dagen är ändå att vi fick testa att låta Julie bli hämtad, utan vidare varsel, av Elvira och Petra som ställde upp så snällt. Det hade så klart gått jättebra och Julie ville verkligen inte följa med oss hem sen när vi kom för att hämta henne. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge till nästa gång.

FÖRISAR

Igår kväll när jag bloggade, då höll jag samtidigt på med det här;

Klockade värkar. Förvärkar dock, helt hanterbara men väldigt täta och hyfsat regelbundna. Så pass att vi förvarnade mamma och Göran, jag hoppades ju att det skulle vara på riktigt. De första tecknen fick jag redan på eftermiddagen när vi var hemma hos Nettan och Hasse och sen höll det på. 

Men vid halv elva tog jag en dusch och la mig sen i sängen och då började det klinga av. Var dock orolig i kroppen och allmänt obekväm så jag sov nästan inget alls under natten.

Det här är ju så otroligt spännande för mig! Visst, fjärde barnet, men jag har aldrig fått egna värkar, endast av dropp, så det här känns så häftigt. Jag hoppas verkligen att det ska fortsätta såhär och att jag får starta själv. Snart.

Idag känner jag dock inte så mycket. Någon enstaka sammandragning och galet tryck neråt.

Fredde och jag tog med Julie till biblioteket idag. Och överraskades av bibliotekets egen födelsedag.

Där bjöds på fika och pris skulle delas ut till Ilon Wikland, som tyvärr var sjuk och istället representerades av sin dotter.

Så vi fikade, pysslade, lånade böcker och lyssnade på lite högtidligt tal. Sen drog vi vidare.

Lekte en stund på jobbgården innan jag var färdig och behövde hem till soffan.

Och där ligger jag även nu. Kroppen känns lugn så i natt lär nog ingenting hända. Den som längtar mest efter bebisen, näst efter mig, det är Elvira. Hon sms:ar ett par gånger om dagen om dagen och frågar hur jag mår, och hon blir så besviken när hon hör att jag mår bra. Så gulligt och omtänksamt. Längtar efter att få komma hem med det här lilla syskonet till henne nu.

BRA LÖRDAG!

Vi har haft en så härlig dag! Först tog jag och mamma en tur till Ekerö och gjorde några reaklipp på Kappahl. Och köpte madeiravin, eftersom mamma sett nån grym middagsmeny på Nyhetsmorgon som vi beställde till middag av Fredde. Middagen innehöll madeirasås bland annat, därav vinet alltså.

Sen åkte vi hem och plockade upp Fredde och Julie och åkte upp till Gustavshill. 

Vi tog den obligatoriska fikan förstås, och mamma och Fredrik fick feeling och shoppade en massa grejer. Fredrik köpte växter, krukor, planteringsprylar, kaffekoppar, fat och annat. Massor med fint! 

Sen åkte vi på lite sightseeing på norra Färingsö innan vi styrde kosan ner till Viksund och Nettan. Nettan och Hasse har gjort om sitt kök och vi var nyfikna på att kolla in det.

Och vilket kök sen! Jag tog bara en bild och den gör det inte rättvisa alls, det var helt fantastiskt fint! Fredrik (som har sitt hjärta i köket mer än någon annan) blev helt tagen.

De har ett helt fantastiskt hem över huvud taget, kolla bara hur Julie njöt i den här mysiga stolen. 

Sen åkte vi hem och Fredrik lagade grym middag. Grillad oxfilé, ugnsrostade rotsaker och madeirasås - det var så gott! 

Efter det har det bara varit soffkoma och snart är det läggdags. 

ETT DANSKT NEJ

Ibland är det trist att ha rätt. För mina farhågor angående dagens läkarbesök visade sig stämma på pricken. Någon igångsättning var inte aktuell. Jag blev nästan ifrågasatt om varför jag över huvud taget var remitterad till spec.mvc med så jämnt och fint blodtryck, ingen tillstymmelse till någon äggvita, ingen svullnad, ingen knasig viktuppgång - jag mår ju jättebra!

Försökte komma med min huvudvärk, smärtan nere i magen, kroppen är färdig, vad ska jag vänta på, jag startar ju aldrig av mig själv ändå?! Men nej, den danska läkarkvinnan var stenhård, jag hade inga giltiga skäl till att starta upp det här. Och det visste jag ju, jag är glad att jag insett det redan innan. Besvikelsen blev inte lika hård.

Jag blev dock undersökt och konstaterad 2-3 cm öppen, plus att jag fick en hinnsvepning. Det fick jag med Julie också, och det hjälpte precis lika lite då som nu. Det är bara smärtsamt. Så nu är det bara att vänta, på gammalt hederligt vis. Till vecka 42 eller så. När jag kanske är mer förtjänt av den där igångsättningen. #bitter