HURRA FÖR MOSTER!

Precis landat i sängen efter en lång och, mestadels härlig, lördag. 

På förmiddagen tog jag och mamma med Elvira och Julie till Ekerö. Big mistake visade det sig då Jullan var på sitt allra sämsta humör. Bara en massa gap och skrik och vidrigt barnbeteende. Bussresan Ekerö centrum - Stenhamra är ingen lång sådan, men när bussen är full med folk och man tvångshåller fast en två-åring som fullkomligt vrålar precis hela vägen, då känns resan vääääldigt lång. Lämnade vänligt men bestämt över barnet till fadern när vi kom hem, så fick hon sova middag. Något som hon annars slutat med på helgerna.

KappAhl har ju halva priset på halva priset just nu. Det här hann jag handla innan djävulen flög i mitt barn. Ett par byxor och massa örhängen till Elvira, tisha till Milton, byxor, linne och hårspännen till Julie. För 200 kronor, det känns okej.

Efter vilan var det en trevligare unge vi hade att göra med. Vi gjorde oss iordning och drog upp till Viksund för 50-årsfirande av min fina moster Nettan.

Och en sån pudding till 50-åring sen! Vi har haft en kanonkväll. Nettan hade bjudit in alla oss kusiner med våra familjer (och sina systrar förstås). Vi är ganska många nu när vi ses, och en hel del barn har vi! Jättekul att vara samlade. Supergod mat och dryck fick vi, som alltid. Stort tack Nettan, för en kanonkväll! <3

Nu är Julie nattad och mina stora barn ville hellre följa med mormor och Göran hem. De har det bra där. 

Imorrn väntar städsöndag och fikabesök! Godnatt :)

BÄSTA FREDAGEN

Fredag! Och bästa sortens fredag, när mina stora barn kommer hit och inte lämnar.

När jag slutade jobbet klockan tre stod Fredde, Gustav och Elvira vid grinden och väntade på mig. Tillsammans gick vi till Julies förskola och hämtade henne. Hon blev så glad! Hennes fröken berättade att längtat efter sina storasyskon under dagen. Det känns fint, men även lite sorgligt, att hon inte får ha dom hos sig jämt. Det får man bara önska...

Sen gick vi och handlade middag och fredagsmys. Fredrik lagade en supergod gryta och ugnsrostade rotsaker, och så ett (som blev två) glas rött till - kanon!

Kvällen gick sen åt till barnprogram, lek och bus och mys i soffan. Och På Spåret förstås.

Gurra var glad. I veckan fyndade jag en Ralph Lauren-tisha på Kids BrandStore nu när de har sin 50%-rea. 

Elvira slutade tidigt idag och tog med sig en kompis hem. De två hade bakat chokladkaka och den bjöd hon på efter middagen. Den var god! Föll till och med den här kinkiga fröken i smaken :)

Och som en parentes, vi tittade på en massa filmklipp i min mobil när vi satt i soffan. Pyjamasen som Julie har på sig på bilden här, den har hon använt sen hon var precis ett år - hon växer liksom inte ur den! Hon älskar sin Bamsepyjamas så det är väl tur det...

När alla somnat utom jag och Gustav såg vi de två sista avsnitten av The Walking Dead. Spännande! Och nu är jag i fas med alla andra som väntar på att andra halvan av säsong fem ska dra igång i USA.

Imorgon väntar kalas i Viksund, det ser vi fram emot!

Godnatt!

GÖRA OM, GÖRA RÄTT

Tittar på Lyckliga Gatan. Så mysig produktion! Tycker att programmet har sån känsla, själ och hjärta på så vis som Så Mycket Bättre hade i början.

Men nog om det. Tillbaka till skolan och gårdagens frustrerade inlägg. Idag blev jag i Stenhamraskolan och årskurs fyra serverad allt det jag saknade i årskurs sju i Uppgårdskolan igår. Elvira hade sitt utvecklingssamtal idag och där gjorde man allting rätt. Enligt mina önskemål. Och då är det ändå en helt ny lärarvikarie som med inget varsel alls fick ta över klassen i mitten av höstterminen.

Elvira fick utvärdera de mål som satts upp vid samtalet i september i fjol till att börja med. Sen gick hon igenom, ämne för ämne, de nya mål hon satt upp tillsammans med varje respektive ämneslärare - halleluja! Uppenbarligen är detta ingen omöjlighet.

Till sist visade hennes lärare exakt var hon ligger, betygsmässigt, i alla ämnen. Och då ska hon inte ens få några betyg. Jag var så glad och tacksam! Trots att det här är rena självklarheter.

Så. Bra dag.

Och den här lilla bönan. Hon saknade sina syskon idag. På förskolan hade hon talat om att "Bara mamma och pappa hemma, inte Elvira." På kvällen pratade jag med Gustav i telefon, då tog hon luren och frågade, "Gustav, när kommer du hem?" Då svider det lite i hjärtat. Men snart är det fredag!

JAG UNDRAR...

Jag vänder mig lite till er som eventuellt arbetar inom skolan. På förekommen anledning funderar jag ikväll mycket på det här med utvecklingssamtal. Vad är syftet med samtalet, och vad kan jag som förälder förvänta mig? Vad ska jag och mitt barn få ut av samtalet?

Ni förstår naturligtvis att jag har varit på ett samtal idag. Tillsammans med Gustav och hans mentor. Gustav går i årskurs sju.

Hans hemklassrum är detsamma som jag en gång hade. 

Samtalet var lagt till klockan 15:30, vi var tidiga och fick komma in 15:22. Det var bara jag och Gustav då Johan inte hade möjlighet att komma ifrån jobbet. Han skulle inte komma att missa mycket visade det sig snart.

Vi sätter oss, jag och Gustav, vid ett bord mittemot hans lärare. Bordet är tomt, där ligger inga papper, inga skriftliga dokument, inga omdömen.

Läraren frågar mig om det är något speciellt jag undrar över. Jag svarar att jag vill veta hur Gustavs allmäntillstånd är, hur han fungerar i skolan.

Läraren lutar sig tillbaka, slår ut med armarna och säger till Gustav; räkna upp tre ämnen Gustav, och tala om vilken förmåga du behöver stärka inom varje ämne.

Gustav blir osäker och tvekar. Så säger han "matematik?" Läraren säger "Okej, vad ska du bli bättre på?" Ny tystnad och tvekan innan Gustav svarar "Problemlösning?" Han säger det frågande och hans mentor nickar bifallande. "Nästa ämne!"

Där svarar Gustav efter en stund SO och han behöver bli bättre på begreppsord. Och till sist får han ur sig att i svenskan behöver han förbättra sin kognitiva förmåga.

Kanon, tycker läraren. Utan att på något vis bekräfta eller motsäga sig dessa påståenden som Gustav nu rabblat upp om sitt lärande. Vad anser till exempel hans mattelärare eller svensklärare? Ingen vet, det finns inga omdömen.

Det jag får veta är att han ibland pratar med sina kompisar på lektionstid i SO, som är det enda ämne Gustav faktiskt har tillsammans med sin mentor.

"Så om det inte var nåt mer är vi klara nu," säger han sen. 

Jag frågar igen, hur fungerar Gustav i sina andra ämnen? Bra, tror han. "Han har inte hört nåt annat."  Om det är kris, om en elev är på väg att helt underkännas, då får man mail. Man får veta det i god tid. Minst en månad innan betygsättning.

Sen gick vi. 15:36 var vi ute igen.

Jag kan inte låta bli att känna mig ganska lurad på det jag var inställd på, ett utvecklingssamtal. Samtalet som fördes i det där klassrummet kunde Gustav och jag haft hemma. Hans mentor tillförde ingenting. Jag tror att jag vet varför, han känner inte Gustav. Jag vill inte behöva vänta med att kunna föra ett samtal, ett riktigt samtal kring mitt barn i skolan förrän det är kris. Förrän det är på väg att gå helt åt helvete.

Jag vill att det ska finnas lärare som känner honom tillräckligt väl för att säga "Gustav, du behöver träna på det här och det här inom svenska. Du behöver tänka på det här inom matematiken och jag är glad och stolt att du är så otroligt bra på det här inom SO!" Men det är visst bara drömmar jag har... Eller så har jag helt fel. Det kanske SKA gå till precis som det vi var med om idag. Så otroligt fattigt och tragiskt i så fall.

Nu ska jag berätta hur det går till när jag har utvecklingssamtal på förskolan, på mitt jobb. När det är jag som sitter på andra sidan det där bordet.

Först och främst pratar vi alla pedagoger tillsammans om varje enskilt barn innan samtalet. Visst, vi är på samma plats varje dag, med samma barn, men vi är fyra stycken olika personer, med olika relationer till varje barn. Det betyder att vi ser och uppmärksammar olika saker. Dessa infallsvinklar sammanställs i ett dokument där jag även skriver om barnet utifrån var och ett av läroplansmålen; språk, matematik, socialt samspel, naturvetenskap, teknik, lek och lärande, inflytande samt samverkan med föräldrar. Det handlar uteslutande om barnens intressen och förvärvade förmågor, vi fokuserar på lärandet och samspelet och barnets vardag på förskolan. Naturligtvis kommer det upp frågor och funderingar, då dealar vi med dom, utifrån hur vi känner barnet och vår egen erfarenhet. 

Såhär utvecklingssamtalar vi kring barn som är ett år, två år, tre år, fyra år, fem år och i vissa fall sex. Men det känns ju nästan lite dumt och överdrivet. Om det här samtalet dör i samma stund de börjar i skolan.

TREND

Så har vi gjort en måndag. Och fort gick den. På jobbet härjar nån sorts influensaliknande smitta. På min avdelning var idag endast sex av tjugoen barn friska, och tre av fem pedagoger. Vill verkligen inte dra hem den skiten.

Vi har haft pappa här på middag och övernattning, och Julie har fått showa för morfar.

Hon visade sina hälla-vatten-i-ansiktet-tricks i badet...

...och pratade mycket i telefon. Det är hon bra på.

Efter en evighetslång nattning av uppspelt litet barn kollade jag lite på Guldbaggegalan. Ruben Östlunds film Turist tog hem flera priser så nu är jag ännu mer sugen på att se den. De som lyssnar på Alex och Sigges podcast har hört talas om den här filmen sen den var på manusstadiet, roligt att den blivit sån succé precis som förutspått.

Det var dagens kulturnyheter...

Nu ska jag försöka sova, trots att klockan bara är tio. Vi är jättebra på att vara uppe alldeles för länge, men ibland är det nyttigt att bryta den trenden.

Godnatt!

SÖNDAGSHÄNG

Dagens absolut bästa var att Elvira kom över på förmiddagen för att åka pulka med oss. Och sen blev hon kvar för övernattning. Bonuslåna sina egna barn, det är fint det!

Vi har haft en bra dag. Julie och jag följde med en vända till pulkabacken, Elvira och Rebecca var nog där tre gånger under dagen. Hade blivit en fjärde om Elvira fått som hon ville efter middagen, men då hade Rebecca fått nog. 

Elvira känner för pulkaåkning som hon gör för att bada, hon kan hålla på HUR länge som helst!

Och det gör ju inget, bra rörelse!

När vi kom in fixade vi varm choklad. Känns som att man bör maxa de här vinterdagarna när det väl är snö. Nu känns det som att den är på väg att smälta bort. Julies Olof börjar se riktigt sorglig ut utanför fönstret.

Annars har vi gjort det vi brukar på söndagar, dvs tvätta och storstäda. 

Fredrik bakade en choklad- och nötpaj till kvällsfikat (vi har alltid fika på söndagar och torsdagar när vi har barn eftersom det är deras respektive sista kvällar här innan de byter hem för en vecka).

Den var jättegod! I vanlig ordning.

Nu laddar vi för ny vecka och jag hoppas att vi ska få vara friska allihop!

OLDIE BUT GOLDIE

Efter shoppingrundan tog vi med tjejerna (Julie och Rebecca) till pulkabacken. Det är ju sjukt kul att åka pulka och bräda!

Måste också visa att Jullan har sitt livs första Pippiflätor idag!

Sötaste lilla loppan!

Det kan också vara värt att dokumentera för framtiden att jag fick visa leg på systemet idag. Jag tänker varje gång, förutom att jag blir oerhört smickrad, att det här MÅSTE vara sista gången i livet detta händer! Och det var idag.

De har säkert nån intern tävling bland personalen. Vem som lyckas legga den äldsta kunden. Men det skiter jag i, det gläder en gammal kvinna.

SHOP TIL YOU DROP!

Jag hängde med mamma och Göran en sväng till Ekerö idag. Behövde inhandla en födelsedagspresent till uppkommande 50-årsfirande. Men jag gjorde också en del sköna reafynd till några av barnen. Check this out!

Köpte dessa till Elvira. 70% off, de kostade 210kr, thankyouverymuch! Hade önskat att de fanns i min storlek också.

Milton var i stort behov av vinterjacka, den här klippte jag till halva priset.

Även mössan var på halva. Sen var grejen den att man fick ytterligare 30% rabatt om man köpte tre reaplagg (heja KappAhl!) så jag behövde ett plagg till...

Då hittade jag den här. En vår/höstoverall till Julie. På halva pris. Overallen, jackan och mössan för 400kr, det kändes helt okej! Och barnen blev glada.

Till mig själv köpte jag ingenting. Förutom vitaminer på Apoteket. Och ett par stabila flaskor vin på det andra Apoteket...

SNOWMAN

Glädjen imorse när Julie fick komma ut och träffa sin Olof!

Hon var så söt! 

Pratade med honom som om han var Olof på riktigt (från Frost, för den som inte vet).

Och så fick han pussar och kramar! Innan vi drog iväg till förskolan.

Idag var det jag som fick dra pulkan, Elvira var redan i skolan. Men det gick bra det också.

Sen har jag jobbat. Mycket sjukt på jobbet, hoppas att jag inte har tagit ned nån ny bacill hem.

Strax innan lunch ringde det på min telefon, från Julies förskola. Då får man alltid hjärtat i halsgropen direkt. Det var en av hennes pedagoger som ville förvarna om att de trodde att hon eventuellt var på väg att få vattkoppor. Hon hade prickar på rumpan och i ryggslutet. Jag såg de där prickarna igår och hann tänka vattkoppor, men släppte tanken då de såg mer ut som värmeutslag. Vi har också, på prov, tagit bort hennes allergimedicin så jag gissar att hon är extra känslig.

Naturligtvis skulle de ringa igen och vi hämta henne om hon blev dålig på nåt vis, men så blev det inte och prickarna är på väg att försvinna nu.

Mamma hade varit förbi här innan jag kom hem från jobbet. Hon hade köpt skor till Gustav.

Så snygga! Och så nära vinterskor det går att få på honom. Har jag sagt att vi har världens bästa mamma och mormor? 

Nu är det film och slockna i soffan som gäller!

SNÖ!

Imorse när vi vaknade och tittade ut var jag glad att jag lämnade Jullans vagn på förskolan igår och tog pulkan hem. Det har kommit en del snö... Och Julie var inte missnöjd hon heller

Hon fick ju åka pulka dit igen och Elvira, som är världens snällaste syster, sprang med henne i princip hela vägen. Det är ju allra roligast när det går fort!

Jag har vilat min sista dag. Återfått lite energi och aptit och imorgon ska jag jobba. Arbetstränade lite med att tvätta mellan kl 14 och 20 idag. Sju pers producerar en hel del tvätt. Mycket extra blöta grejer idag också då några av barnen var i pulkabacken på kvällen.

Den här pärlan bland annat. Och när hon kom hem byggde hon en snögubbe utanför köksfönstret till Jullan.

En alldeles egen Olof! Som snabbt blev översnöad. Julie stod sen i fönstret och var lite sur över att hon inte fick ta in honom. "Jag hade den!" Hennes nya grej, allt är hennes.

Jag gillar snön och jag hoppas den får stanna en stund. Alternativen, slask och glansis, är inte alls lika trevliga.

CHOKLADPUDDING OCH TRADERA

Imorgon gör jag min sista "säkerhetsdag" hemma sen får det vara bra och över med den här omgången. 

Pratade med en kollega i telefon nu på kvällen och fick höra att de var sju man kort på jobbet på eftermiddagen idag (sju av tretton). Fick extrem ångest av att höra det och ville komma in och jobba redan imorgon. Vi resonerade oss dock fram till att det inte var någon bra idé. Vi kräver av våra föräldrar att de ska hålla på 48-timmarsregeln och då ska vi också göra det. Jag har ännu inte kunnat äta nån mat och är allmänt svag så jag är inte riktigt fit for fight. Men det är jobbigt att höra om att det är tufft på jobbet.

Fredrik har varit borta på möte på F8 ikväll så jag har varit själv med alla fem ungar. Elvira, min lilla pärla, följde med och hämtade Julie på förskolan och drog henne hem i pulka. Evigt tacksam för det, det hade nog tagit knäcken på mig.

Glad liten räka i badet! Elvira och Rebecca gick till pulkabacken en stund efter middagen och Milton läste läsläxa för Gustav. Det är så mysigt när alla är glada och sams och allt bara flyter. 

Rebecca önskade chokladpudding häromdagen och det fick de ikväll. Vi skulle kolla premiären av Muséet, det nya programmet på Barnkanalen där Bella, min fina svägerska, varit med i produktionen. Dock försvann barnen åt olika håll och jag fastnade i telefon och såg bara med ett öga. Men det verkade spännande!

Chokladpudding var ingen höjdare tyckte min lilla pudding. Den var visst "sur" sa hon och åt apelsin istället. Sen var det sovdags!

Vann den här (helt nya) pyjamasen på Tradera. Har helt glömt bort att man kan handla där under jättelång tid, men nu har jag lite grejer på span! Julie älskar verkligen sina Frost-kläder. Det är stor sorg när det inte finns några rena Elsa- eller Anna-tröjor att ta på på morgonen :)

CRAP

En skitdag, rent ut sagt, blev det. Idag, när Julie var friskförklarad och jag skulle få gå tillbaka till jobbet.

Jag kände under natten att något möjligtvis var knas. Kallsvett och hjärtklappning hör annars inte till min vanliga rutin. Men jag gick upp imorse och gjorde ett tappert försök. Tänkte att det kanske skulle gå över, jag måste gå till jobbet.

Gick med Julie till hennes förskola och när jag stod därinne och skulle säga hej då och världen snurrade och jag började spana efter flyktvägar, alternativt papperskorgar att spy i, då insåg jag att det var kört.

Men jag hann hem. Och jag hann meddela jobbet, sen har jag legat hopkrupen i soffan. Det räcker med den här dagen, jag vill bli frisk lika snabbt som Gustav och Elvira. Tyvärr är man lite segare i återhämtningen som vuxen.

Ser fram emot att blogga om något annat än kräksjuka också. Förbannat tråkig följetång det här.

SO IT CONTINUES

Det måste ju vara något evolutionärt, en nedärvd förutsättning för artens fortlevnad, som gör att jag inte blir sjuk förrän efter att mina barn blivit friska. För att det knappt är mänskligt möjligt att vara magsjuk samtidigt som man tar hand om sin avkommas spyor.

Så då tackar jag väl evolutionen då, för att jag är sjuk nu. Och inte nyss.

Tack.

ENOUGH

Så. Nu har alla mina tre barn haft kräksjuka. Det var inte bara Gustav som var på g i söndags. Det drabbade honom och Elvira med nån timmes mellanrum på eftermiddagen. Men till skillnad från Julie så räckte det med en gång och sen däckade de och sov bort sjukdomen. Hoppas jag. De får vara hemma imorgon också för säkerhets skull.

Någon som däremot inte ska vara hemma längre är Jullan. Idag var ju hennes "säkerhetsdag", och den var lång. Och full av trots och ilska.

Hon ser så söt och snäll ut, men jäklar vad hon kan ta i! Och gapa, och styra och ställa med allt och alla för att få som hon vill. Jag slet mitt hår till sist och efter middagen släppte jag ut mig själv på en långpromenad för att vädra huvudet lite. Men hur som helst, skönt att hon är frisk. Nu vill jag ha en kräkfri tillvaro ett bra tag framöver. Håll tummarna!

(Beträffande bilden; Julie använder inte napp, har aldrig gjort. Men ibland hittar hon nån som jag köpt när hon var mindre bland sina leksaker och stoppar den i munnen).

VÅR LÖRDAG

Först och främst, en liten resumé av gårdagen. Vi som skulle åka mådde alla bra, så vid tio åkte vi in till stan som planerat. Mamma, jag, Gustav och Elvira. Vi bokade biobiljetter direkt när vi kom in och gick sen Drottninggatan till Gamla Stan. Via en del butiker förstås. Barnen shoppade lite kläder.

Vi åt lunch på ett gammalt favvoställe, Formosa i Gamla Stan (Elvira vill inte vara med på bild).

Alla utom Elvira åt panerad kyckling med rödpeppar och chili, och det där med chilin var inget skämt.

Det här är de chilis jag plockade bort, det var seriöst starkt, men jättegott. 

Vi promenerade sen tillbaka, via fler affärer. Tog en snabb vända i Hötorgshallen, köpte lite godis och sen var det filmdags.

En riktigt mysrolig film! Och det gör ju inte ont alls att titta på David Helenius. Eller Izabella Scorupco om man svänger åt andra hållet.

Vi hade en jättemysig dag, det är lyxigt att få umgås mer sina stora barn såhär. De är så sköna mina ungar. Gustav var på sitt allra mest givmilda humör. Han köpte en tröja till Elvira till exempel. Men det allra gulligaste var att han själv röjde runt inne på H&M och letade rätt på Frost-tightsen Julie önskade sig. "De här vill jag köpa, mamma." <3 så otroligt gulligt. Gissa om glädjen var stor när vi kom hem!

Direkt skulle de provas, och de sitter på idag också.

En grym dag, men ändå är det så skönt att komma hem.

Särskilt när man är efterlängtad.

Elvira åkte med hem till mormor och sov över där. Fredde, jag och Gustav kollade Död Snö II. Norsk kvalitets-zombiefilm.

Jullan hade mått bra hela dagen, och ätit litegrann. Men vid läggdags kräktes hon igen. Verkar vara bättre idag igen (även om vi såklart följer 48-timmarsregeln och håller henne hemma imorgon. Nu är det dock Gustav som ligger och mår dåligt, typiskt...

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Lilla Jullan, hon är inte så mycket bättre. Det funkade bra på förmiddagen men sen i eftermiddag kräks hon upp den dryck vi lyckas få i henne. Hon är så sliten, sen klockan fem har hon bara velat sova. 

Tidigare idag när hon hade lite energi. Vi har sett många filmer idag, och några filmer många gånger. Dumma Mej är nya favoriten.

En önskelista med Frost-saker har vi satt ihop. De här bilderna har hon bläddrat bland så många gånger idag.

På eftermiddagen kom Gustav och Elvira och strax därefter kom också mormor. Hon och Göran är inte så bacillrädda utan stannade på middag och fika. Sen följde Elvira med dom hem för övernattning i Färjestaden. Hoppas verkligen att ingen av oss andra blir sjuk nu. Imorgon ska jag och mamma ta med Gustav och Elvira till stan för lunch och bio. Vore trist om det skulle bli kräkfest av det hela istället.

HOPPAS

Fram till klockan två inatt kräktes hon ungefär var tjugonde minut. En ordentligt svag och ynklig liten tjej, men jätteduktig som satte sig upp varje gång det var på g och sen somnade om igen.

Men efter två somnade hon på riktigt och sov till sju. Då kröp hon upp på mig och viskade, "Se på Frost, mamma?"

Vi är inne på andra omgången av Frost nu. Jag kan se den hela dagen, bara vi slipper mer kräks. Hon dricker vatten och nyponsoppa och har hittills fått behålla allt.

Håller tummarna!

ETT ÄCKLIGT INLÄGG

Igår kväll fick jag en helt grym huvudvärk som höll i sig hela natten. Klev upp imorse och tänkte att, det är ju bara huvudvärk, det här fixar jag. Men när jag drog tröjan över huvudet såg jag bara blixtar och kunde knappt stå på benen. Så det var bara att medge nederlag och stanna hemma. Min kropp fick säkert en chock igår av mitt träningspass, vad är det som händer efter månader av soffhäng?!

Men jag varvade vila med vätska (och en del heavy painkillers) och på eftermiddagen kändes det hanterbart och jag talade om för mina kollegor att jag skulle komma imorgon. "Om inget annat händer," tillade jag dock. Vis av erfarenhet. 

Och gissa vad...

Fredrik hämtade Julie på förskolan och när han stod i hallen och skulle klä på henne började hon kräkas. Det är sju timmar sen och hon har ännu inte slutat. Kan inte minnas när jag varit med om så mycket kräks. Min stackars lilla unge! Hon kräks, och efteråt vill hon dricka vatten, så lägger hon sig och efter en stund kommer allt, plus lite till, upp igen. Hennes gosedjur och alla våra handdukar är nerspydda så Fredrik håller på och nattvättar... Hoppas det går över fort. Och att vi andra inte åker dit.

Hon sover lite mellan vändorna. Vi stannar i soffan inatt, hon och jag.

Det är tråkigt med sjukdom och vab men vi har ju faktiskt haft tidernas längsta friskperiod. Sista gången hon var sjuk och jag vabbade var den 3 oktober. Så jag ska nog inte klaga.

Men imorgon stannar vi hemma. Kanske kolla på Frost, vem vet.

HEJ TRÄNINGSVÄRK

Det var ju gymet jag skulle till! Där jag inte varit på evigheter. Jag hade inte blivit förvånad om kortet slutat fungera och jag inte blivit insläppt. På grund av dålig karaktär... Men in kom jag. Och min oregelbundna vana trogen gick jag ut stenhårt och när jag skulle gå hem (på glansisen) då var benen närmast ur funktion. Men jätteskönt var det, det måste jag säga. Ska försöka bli en lite mer frekvent kund på gymet framöver.

När jag tränat klart mötte Elvira upp mig. Hon är hos pappa den här veckan men var i akut behov av lite mammakramar. Sån tur för mig!

Och det var inte bara jag som var glad att se Elvira. Hon stannade på middag och vi  hade några mysiga timmar ihop. Orkar inte ens tänka på hur jobbigt det skulle vara om vi bodde för långt ifrån varandra för att kunna ses när vi ville under pappaveckan. Eller om man var separerad från en pappa som inte tillät sånt...hemska tanke!

Mamma och Göran kom förbi för att säga hej till tjejerna (eller ja, till oss alla, men jag vet nog att det är mina ungar som lockar mest). De hade med sig jordgubbar och bananer till tjejernas glädje.

Mys efter badet. Och apropå badet...

Såhär ser Julies hår ut när det torkar efter badet. Bland det finaste jag vet och alls inte dumt att begrava näsan och dra djupa andetag i.

Nu ska jag ligga i soffan och vänta in Fredde som gick till Janne för att hämta en akut iPhone-laddare. Hans gick sönder. Hoppas att han inte stannar allt för länge. Eller halkar och bryter benen på vägen hem.

TISDAGSRESUMÉ

Ikväll skulle jag ha jobbat en smula när Julie somnat. Behöver skriva ett stycke till vår utvärdering av höstterminen. Men jag kom liksom aldrig till skott. Inspirationen flödade inte, så att säga. Jag satt med papprena i knät men fastnade istället framför Erin Brockovich. Inte tidernas mest festliga och driviga film, men man gillar ju Julia Roberts. Så jag får skriva en annan dag.

Idag var det bara jag, Julie och Fredrik till middag. Vi fick en massa hjortkött av pappa igår, färs, stek och biff och idag lagade Fredde biffen.

Så jävla fin! Med grönsaker och en grym potatiskaka till. Heeelt okej tisdagsmiddag! (Hade gärna druckit ett glas rött till också, men det blev vatten idag).

Fredrik hade gjort en sås till också, men den åt vi inte ens, den var liksom överflödig. Men vår dotter däremot, hon slevade i sig den som om det vore soppa. Doppade ett par broccolibuketter och sen var det bra med den måltiden.

Efter middagen kom mamma och Göran över och fikade. Jag lockade dom med limepajen från igår. 

Nu är det sovdags. Imorgon ska jag göra nåt som jag inte gjort på alldeles för lång tid...