KURVOR OCH ANNAT

Efter lämning på förskolan imorse gick Freja och jag till Bvc's öppna mottagning på öppna förskolan. Ville göra en vikt- och längdkoll. Freja blir tio månader om tio dagar men hennes tiomånaderskontroll ska hon göra först i slutet av mars. Det var svårt med tider tydligen. Så jag ville hur som helst göra en snabbesiktning. Inte för att jag är orolig, inte ett dugg, bara nyfiken.

Och ungen vägde 10,2 kilo. Lite mer än, tex, Elvira gjorde på sin 1-årskontroll (även om det är stört förbjudet att jämföra barn). 

10 pannor, rund och god och glad och aktiv. Men det är ju så härligt, Sverige alltså, detta lyxiga land av kurvor och diagram. Freja har i och med denna viktökning planat ut på sin kurva. Istället för att, som den gjort ända sen den dag hon föddes, peka uppåt som den härligaste skidbacke, var den nu endast ett spikrakt litet horisontellt streck. 

Vår BVC-sköterska la pannan i veck och pekade lite bekymmersamt på kurvan. Hon hummade och ummade och sa att "Njaaa, jag är inte så orolig än, men vi får ha lite koll. Och hon får gärna börja äta mer mat." (Dvs amma mindre. Dvs inte hela natten - tro mig, jag skulle sluta med det, om det inte innebar att jag även behöver sluta med nattsömn).

Men jag tycker att det här är helt fantastiskt! Vilken trygghet, vilket skyddsnät! Fick jag en enda önskan här i världen så skulle det vara just detta system och denna möjlighet till alla världens barn. Att få vara runda och glada och fulla av ork och ändå bli påhejade att gå upp lite till. 

Jag fick dock fri lejd att göra precis som jag ville med Freja. Jag ansågs erfaren nog efter fyra barn att veta själv vad som var bäst och rimligt (att amma hela nätterna tydligen...) Tack för det!

Efter öppna förskolan sov Freja nästan tre timmar och vaknade upp lagom till vi skulle till skolan och utvecklingssamtal för Elvira. Tänkte att hon skulle vara kinkig då hon liksom inte hann äta nån lunch men det var bara stora leenden och hela charmpaketet. Och ett fantastiskt trevligt samtal naturligtvis. Det gör mig alltid så glad att få höra om Elvira i skolan, inga konstigheter där inte!

Hann hem och stoppa i Freja lunch, dammsuga och plocka lite och sen var det dags att hämta hem Julie. 

Jag lämnar henne på en gunga varje morgon och jag hämtar henne på en gunga varje eftermiddag. Hon älskar verkligen att gunga. Borde bli lite enformigt tycker jag... 

Hennes fröken berättade att de börjar kunna skönja ett litet mönster med Julie. Varje eftermiddag när det är dags att städa på avdelningen innan mellis, då blir Julie så väldigt trött och svag och saknar mamma nåt helt enormt. Samma sak när de ska gå och klä på sig ytterkläderna efter mellis. Hon är inte dum, vår lilla latmask. Jag gav mitt medgivande till lite lagom kravställan. 

Jösses vilken novell det blev idag! En bild kanske? Jag har bara tagit en enda bild idag

men den är inte så dum den heller! Mina gosisar! När Gustav kommer hem frågar Julie direkt om han vill leka med henne. Oftast är han snäll och ställer upp!

BUGG

Inlägget nedan är alltså gårdagens. Men Blogger buggade och jag kunde inte publicera det. Och sen glömde jag bort det, fram till nu. Håll till godo!

Nu ska jag mata en bebis och dra iväg på veckans andra utvecklingssamtal. Men mer om det till kvällen. Kanske.

LÄRA-GÅ OCH OUTFITS

Elvira har ett helt fantastiskt tålamod med Freja och ett engagemang som ingen annan. Det var hon som idogt tränade och till sist lärde henne att krypa genom att lägga sin mobil framför Freja och låta henne jaga den. 

Nu har hon bestämt sig för att träna Freja att lära sig gå och de börjar med lära-gå-vagnen. De har tragglat ett tag och idag knäckte hon koden och det släppte äntligen.

Jag lyckades fota en helt underbar bildsekvens.

Lite suddigt dock för jag var lite ivrig att få med det här ögonblicket. Elvira startar iväg henne...

...hon vågar knappt tro att det är sant...

...och blir så glad!

Och ännu mera glad! Alltså den här ungen, hon är ju så jäkla rolig. Och vilken tur hon har som har syskon som bryr sig så mycket om henne, mina hjärtan!

En lyckans dag även för Julie. Jag fyndade en ny Elsa-klänning i säljgruppen på Facebook och överraskade med när vi kom hem från förskolan idag. Hon blev så glad!

Själv lekte jag skogshuggare hela dagen och var inte ett dugg ledsen för det.

SÅ JOBBAR VI

Söndag och vanliga bestyr som hör den dagen till. Tvättstuga och storhandling inför en vecka med huset fullt av barn. Nu är skåpen fulla och en matsedel för veckan lagd. Så att Fredrik vet vad han ska laga när han kommer hem från jobbet. Jag brukar faktiskt fråga ibland om jag ska laga mat, eller kanske åtminstone förbereda lite, men han säger oftast nej. Kanske är han bara jättesnäll, kanske suger mina cooking skills så enormt, kanske är det en kombination av de båda...

Något annat glädjande som har hänt under helgen är att Freja äntligen tycks börja acceptera Fredrik som sin far och i sitt liv över huvud taget. Hon har ju i stort sett blivit svinförbannad och/eller hjärtskärande ledsen varje gång jag lämnat henne med Fredde och det är ju inte kul, inte för någon av oss. 

Men vi har inte hetsat, vi har tagit det ganska chill eftersom vi vet att det händer när det händer, plötsligt kommer han att att vara godkänd. Vi har ju en del erfarenhet mellan oss. 

Igår började hon så att visa lite varmare känslor mot sin pappa. Jag var och handlade en sväng på dagen utan henne och kunde komma hem utan att hon (de) var helt förstörd av sorg, och jag kunde vara i samma rum och hon var kvar i Freddes famn utan att bli galen och vilja komma till mig. Det kan låta som en löjlig grej, men det känns stort för oss. I snart tio månader har hon varit klistrad i min famn.

Innan middagen igår gick jag ut tillsammans med Elvira och Julie. Vi lekte lite vid bäcken och kollade in den nya vägen upp till spåret (det är isgatan ovan). Vi var ute ett bra tag och när vi kom hem sov Freja i sin säng, efter att ha somnat i Freddes famn, utan gap och skrik. Stora stora framsteg!

Nu på kvällen kröp hon efter honom vart han än gick och ville busa. Han skulle kasta henne upp i luften och hon kiknar av skratt och ville aldrig sluta. Det här känns så skönt och mitt hjärta är nu lite lättare då jag har några tillfällen framöver när jag måste lämna Freja hemma. 

Och somliga tycker kanske nu att det här är störtlöjligt, det är väl bara att nöta in. Lämna ungen och låta henne skrika, de vänjer sig så småningom. Men jag är inget fan av den metoden. Tror inte att mycket bra alls kommer av vänjas vid nånting under skrik, panik och tårar. Vid alla tillfällen där det är möjligt tror jag istället fast och fullt på att vänta in barnets egna signaler på att hen faktiskt är redo. För det blir de till slut, vad det än gäller. Även om man kan misströsta ibland. Och misströstar, det gör jag lite just nu när det gäller nattamningen, det är min nästa prövning. Men jag tänker ge henne lite mer tid.

LIFEHACK

Fredde gick upp med småtjejerna imorse och bakade scones. Det var skönt att få vila en liten stund själv efter ännu en skitnatt. Freja kan verkligen inte sova utan att äta samtidigt, jag är hennes mänskliga napp och det börjar bli riktigt påfrestande.

Efter frukost åkte Julie och Fredrik iväg till loppisen i Troxhammar och sen vidare för lite shopping på Ekerö. Freja och jag tog en långpromenad och sen möttes vi allihop vid Konsum för lördagshandlingen. Ingen jättespännande dag, bara alldeles lagom. Mattis, Bella och Elina kom över på fika efter middagstid, det var mysigt! Tjejerna var glada att få leka ett par timmar. Mattis och Fredde ville umgås lite till så de avslutar kvällen på Nästgården nu.

Lite bilder från dagen:

Fredrik hade fyndat lite till Freja på KappAhl.

Han gillar verkligen gammaldags kläder och var så nöjd med den här klänningen. Han bytte genast om på henne när vi kom hem, så rart!

Jag ville testa ett lifehack jag såg på insta igår.

Att baka bullar med hjälp av färdig pizzadeg. Fyllde degen med nutella och nötter.

Det blev okej men inte kanon. Ett ganska onödigt lifehack för mig dock som lever tillsammans med en fantastisk bagare! Men ibland är det kul att bara testa nåt nytt. 

Freja sover nu i sin säng (i flera minuter till bergis) och Jullan är lyckligt nattad uppe hos Elvira, sån tur har hon!

TRIPPING ON MEMORIES

Idag har jag gått igenom lite bebiskläder för att plocka ihop till Gustav och Elviras lillasyster som kommer i mars. Hos deras pappa och Petra då förstås, min bebisfabrik har stängt. 

Men jag blir så sjukt nostalgisk och bebissentimental när jag går igenom de här lådorna. Och det är ju särskilda plagg som slår an hårdast på hjärtsträngarna.

Jag tänkte igår, när Freja hade de här kläderna på sig, att de kommer vara såna där signaturplagg som jag kommer minnas särskilt från hennes bebistid. Hon har haft turen att få mycket ärvda och lånade kläder, och det är hur bra som helst, men dessa har jag köpt till just henne, jag tycker att de är fina och sköna och hon har använt dom mycket. Därför kommer jag att komma ihåg dom. 

Så kände jag när jag gick igenom kläderna idag och tittade på tjejernas bebisgrejer i de minsta storlekarna.

Det här är Elviras bebis-minnesplagg. Jag minns när jag köpte dom, innan hon föddes, och jag minns hur hon såg ut i dom. Hon är den av mina barn som växt långsammast som spädbarn och kunde därför använda kläder i storlek 50-56 längre än de andra. Plus att det är så fint att både Julie och Freja har använt samma plagg sen. Bästa sortens recycling!

Julies signaturset. Med årtal tryckt på också, ifall man skulle glömma när hon föddes. Använde de här bodysarna (jag hade två likadana) tills de inte gick att knäppa över den lilla bebismagen längre och det var sorgligt att behöva lägga undan dem minns jag.

Och så Frejas. Hon är väl den av mina ungar som växt ur sina babykläder allra snabbast då istället och kunde väl inte använda de här kläderna så länge. Men ni som läst bloggen kanske minns när jag köpte dem. Jag skulle ju på ultraljud och få reda på bebisens kön. Efteråt skulle jag köpa kläder i "pojk-" eller "flickfärg", slå in i ett paket och ta hem för att låta Julie och Fredrik öppna och på så vis få reda på om det var en lillebror eller lillasyster därinne i magen. Men jag fick ju aldrig veta något kön. Men jag köpte kläder ändå och kom hem med ett paket innehållandes unisexfärger. Och Julie klädde genast på sin docka kläderna. Minnen i kläder alltså...

Som de här pyttepyttebyxorna. Mamma köpte dem till Elvira innan hon föddes och sen har alla flickorna haft dem under sin allra första tid i livet. Hur ska man kunna skiljas från ett sånt plagg?! Det går ju inte.

Och Gustav då. Tänk att jag gav bort precis alla hans bebiskläder när hans äldre systrar fick syskon hos sin mamma. Inte ett enda plagg har jag kvar, bortsett från ett par snickarbyxor men de är i typ 1-årsstorlek. Men i hjärtat minns jag några speciella kläder som jag symboliserar med spädis-Gustav. En AIK-dress till exempel, som han fick av sin morfar. Det var viktigt till första barnbarnet. Och en blå-och grönrandig pyjamas som jag tyckte så mycket om. Det var Gustav det...som blir sexton i år. Helt fantastiskt.

Så! Det var min lilla tripp längs memory lane, en sån här kväll när Fredrik jobbar till stängning och jag har varit själv med min lilla kvartett. Vi lagade hamburgare tillsammans och sen försvann storbarnen iväg till sina kompisar och småttingarna sover gott nu. 

Hoppas på en mysig helg med mitt gäng!

FLÄSKLÄPP

Vi fortsatte vårt röj idag, Freja och jag. Saker och ting tar dock lite längre tid än man kanske önskar när ens medhjälpare är nio månader och ständigt en fara för sin egen säkerhet. Men vi kämpade på!

Dagens lilla lass. Från städskåp, badrum och tjejernas rum. Rensandet fortsätter...

Innan hämtning på förskolan gick vi en promenad och på vägen ringer Nettan, min kollega och Julies fröken. Man blir ju genast iskall för man förstår ju att nåt har hänt. Jag svarar och det första som hörs är Jullans snyftningar.

Hon hade fått en gunga i ansiktet med en rejäl fläskläpp som resultat. Jag var bara några minuter därifrån så det var ju bara att rappa på till förskolan. 

Lilla skruttan, hon var så ledsen, hon är verkligen inte van vid att göra illa sig. Det var svullet och lite trasigt i munnen men tänderna verkade sitta fast. Jag ska känna efter ordentligt imorgon igen, är det osäkert så får en tandläkare kika på dom.

Så vi gick hem och tog det lite lugnt. Hon ser verkligen ut som hon gjort en fyllning av överläppen! Tänk att folk betalar för sånt, det är ju bara att fånga en gunga med fejset!

För övrigt ikväll har vi haft tvättstuga, jag har hjälpt mamma betala räkningar och jag har beställt lite skor. Och nu har vi tittat på Mandelmanns Gård - vilken dröm alltså! Vi drömmer ju om gårdslivet, både jag och Fredde, men det känns ganska fjärran... 

TWILIGHT ZONE

Det var knappt vi trodde det var sant tidigare ikväll här, när klockan var halv åtta och vi satt framför Farmen med varsin latte och båda barnen sov! 

Alltså va?!

Det är så skönt med rutiner för Julie igen efter vårt långa lov, och det är tydligt att hon är både tröttare och hungrigare nu när hon blir aktiverad och framförallt får vara ute mycket om dagarna. Och Freja har jag lyckats styra nu två dagar till att bara sova middag en gång om dagen och då slocknar hon fint sen vid sju.

Kaffe och min fina man - bra kväll!

Nyfikna på dagens middag? Oh yes, you are.

Falafel, couscousröra, hummus och sallad - så gott! I couscousen är det pesto, ruccola och rödlök, jätteenkelt och precis lika gott.

Annars har jag startat upp ett rensarprojekt idag. Jag vill gå igenom precis alla våra skåp och skrymslen och gömmor och rensa bort precis allt onödigt. Jag är så less på att förvara skrot och skräp i vårt trånga hem och det är så befriande att kasta. Särskilt när det kommit hem tonvis med nya grejer från Gekås. Bort med gammalt!

Jag började bland mina egna kläder och rensade bort två jättekassar med grejer. Plötsligt har jag bättre koll på vad jag faktiskt har och byrålådorna går att stänga utan att man blir svettig.

Fortsatte i badrummet och rensade bort en kasse skräp, grejer som bara fyller upp hyllorna. Gammalt smink, nagellack, onödiga produkter, gamla bebissaker och en massa annat. Nu är jag supertaggad på att fortsätta, tänkte ta barnens kläder och vårt städ(och skräp)skåp imorgon. Om inget annat kommer i vägen. Hälften av barnen på Julies avdelning var sjuka idag, feber och hosta. Jag vågar inte ens tänka på hur länge våra barn varit friska nu. Freja har ju faktiskt aldrig varit sjuk på riktigt, bortsett förkyld när hon var nyfödd och ett dygn med lite feber, det är ju för bra för att vara sant. Och Julie minns jag inte ens när hon var sjuk sist. Det är lite så att man håller andan och bara väntar på att det ska komma...men förhoppningsvis inte! 

GLASS, HJORT OCH BRÅK

Gustav skulle komma efter skolan idag och hämta med sig lite grejer hem till pappa. Vi möttes upp utanför förskolan och hämtade Julie tillsammans. Hon blev så otroligt glad! Det var första gången han har var med där. En av mina äldre kollegor frågade mig lite försynt om det verkligen var Gustav jag hade med mig, kunde han verkligen ha blivit så stor?! Sånt som tonåringar älskar att få höra!

Vi gick hem, och de två äldsta barnen fick varsin glass. Det tyckte det minsta lilla barnet var väldigt orättvist.

Tur då att hon har så bra tiggar-skills

Från den ena...

...till den andra, de var lika snälla och delade med sig båda två. Bara små smulor, tills jag sa stopp, jag vet, hon är  liten och ska inte få nåt socker egentligen, men det är ju så gulligt! Och vi borstar hennes två små risgryn. 

Vet inte hur intressant det är med våra middagar, men jag har liksom inte så mycket mer spännande att komma med en sån här dag.

Skaresta-skjuten och väldigt ekologisk biff av kronhjort, och en sallad, himmelskt gott! En fräsch och nyttig middag. Men det tog vi igen sen med en liten ostbricka till Farmen när barnen somnat. Han är ju inte bara fiskhandlare, min man, utan även ost-dito. Och man måste ju vara bekant med produkterna man säljer! Idag hade han köpt hem en mojitomarmelad som han säljer. Den var väldigt speciell och jag hade lite svårt att avgöra om jag tyckte om den eller inte.

Nog om det! Nu ska jag försöka sova och hoppas på en bättre natt än mina två föregående. Freja sover tydligen bara om hon får äta samtidigt och jag kan inte riktigt sova ammandes längre. Så det bråkar vi lite om på nätterna...

TITTA OCH LYSSNA

Idag skulle det visst ha kommit en sotare och frälst vår ventilation. Dvs rensat rören för första gången på troligtvis forever. Men det kom ingen sotare (ringde på kvällen och bokade in sig imorgon istället) tur då att Petra poppade över på en fika och lite välbehövligt tjejsnack istället. Det spelar ingen roll hur länge vi sitter, pratet tar aldrig slut. Vi har ju några barn mellan oss att avhandla till exempel! Det var trevligt!

Jag har bara tagit en enda bild idag och det är denna;

Det är svårt att fota mat, men det här var så sjukt gott! Torskrygg och rårakor med löjrom, stabil måndagsmiddag. Det är så nice att vara gift med en fiskhandlare! 

Julie satte sig vid middagsbordet och frågade var "alla andra" var. Hon tycker att det är så tomt och tråkigt här utan alla sina storasyskon. Det är verkligen kontraster mellan veckorna och saknaden är stor. Tur att tiden går så fort och de snart är här igen.

Nu ska jag lägga mig och kolla på senaste avsnittet av norska Valkyrien. Jag har inte helt dömt ut den serien än men den börjar hänga lite löst, får se om jag fortsätter. Och skulle jag inte somna under avsnittet så ska jag lyssna på senaste Creepypodden sen. Good times!

HEMMA

Strax efter tio imorse skickade Fredrik den här bilden.

Bilen var packad och de var på väg hem. Efter fyra vändor i varuhuset var både pengarna och utrymmet i bilen slut! Och sen var det en lååång väntan för oss här hemma. Även om jag fyllde tiden med städning, matlagning, sex maskiner tvätt och två barn så gick det långsamt.

Men till middagstid kom de äntligen hem!

Med sååå mycket grejer...

Min man alltså, han kan shoppa han! 

Precis som den här tjejen! De var lika glada och uppspelta allihop när de visade upp alla sina shoppingfynd. Elvira är ju grym på att handla, hon hade med sig hur mycket fina saker hem som helst. Massor av kläder, smink, prylar och en uppsjö av hudvårdsprodukter. 

Båda tjejerna var nöjda och glada med sina grejer. 

Och Fredde, han är så gullig när han handlar till mig och småtjejerna!

Julie fick först och främst My Little Ponys och shopkins, det var det viktigaste. Freja fick Diddi. Sen var det kläder.

Ytterkläder till Julie...

Och innerkläder till Julie.

Frejas lass! Med ett visst tydligt katt-tema. Och en supermysig one-piece i tjock fleece. Julie blev väldigt avis på den och var tvungen att prova den för att förstå att den verkligen inte var till henne.

Ingen vidare bild, men det här är en del av kläderna jag fick, bortsett från ett jättelass med strumpor och underkläder. Linnen, tights, klänning, skjorta, byxor, kofta och hoodie. Så nice! Det var som julafton för oss allihop här ikväll. Och naturligtvis köpte han kläder till sig själv också.

Gustav fick ett litet kit med allt vad en 15-åring behöver; kallingar, clearasil, raklödder och en powerbank, haha! Han blev väldigt glad!

Nu är det lite kaos här hemma, massor av skräp och massor av nya saker som ska stuvas undan. Det är sånt skoj jag ska ägna morgondagen åt. Kärt besvär.

DET VAR LÖRDAG

Strax efter tre inatt började Fredde och pappa rodda för att dra iväg. De kokade kaffe och gjorde mackor och grejer. Jag låg vaken och lyssnade men jag gick inte upp och vinkade av dom. Inte för att jag inte orkade utan för att jag var livrädd för att Freja skulle vakna och tro att det var morgon! 

Men det gjorde hon inte, jag somnade om när Ullaredsgänget dragit och blev väckt av tjattrande bebis strax före sju.

Efter lunch tog vi en prommis i solen och handlade lite lördagsgodis. 

Julie fick en glass. Hon valde en strut med choklad och nötter på. Hon har aldrig ätit nötter förut då vi tog bort det helt när hon hade så mycket knasiga allergiska problem när hon var liten. Men nu har vi lyft bort alla såna förbud och idag fick hon alltså testa. Hon åt upp sin glass på vägen och precis när vi kom hem sa hon; "Mamma, nötterna var inte så goda. De smakade som ekollon." Jag frågade om hon ätit några ekollon, men fick inget svar. Antagligen.

När Freja sov middag tittade jag och Julie på Den 7:e Dvärgen på Viaplay. Sen hade vi en diskussion om huruvida det heter dvärg eller tvärg. En helt meningslös diskussion med en 4-åring, de har ju alltid rätt. De sju små tvärgarna alltså.

Titt som tätt har det kommit samtal och sms från Gekås med frågor om storlekar och önskningar. Jag är så nyfiken på allas shopping och längtar så till de kommer hem imorgon!

Nöjd tjej mellan vändorna i varuhuset. Hon rapporterar att hon fortfarande har en massa pengar kvar och ska in igen imorgon efter frukost. Lycka!

För att blanda upp min ensamhet lite lånade jag Gustav över middag. Han åkte till Ekerö och handlade sushi åt oss.

Så jäkla gott!

Julie fick välja middag helt fritt när vi var på Konsum. Hon valde korv med bröd, det var lite överraskande.

Men hennes reaktion när hon väl serverades sin korv med bröd var desto mindre överraskande utan helt klassisk Julie. Ingen mat idag alltså. 

Här har vi hängt mest, på golvet, som de flesta av våra dagar.

Nu sover Freja och Julie ligger och ser på film. Jag råkar sitta framför P3 Guld-galan och känner knappt igen någon alls. Hopplöst behind alltså. Bäst att sätta på nån gammal rom-com-repris istället.

BUBBEL OCH BAD

Fredag idag och ledig dag för Julie. Freja vaknar alltid på slaget sju och idag var det ju även skolbarn här som skulle upp. Elvira ber alltid om väckning klockan sju men hon går ändå alltid upp vid 6:30 så när jag kommer upp är hon redan klar. Gustav å andra sidan är en annan historia, honom får jag hålla på och väcka x antal gånger innan han slutligen kommer upp och in i duschen. Inte alltid på toppenhumör på morgonen, men vem är det...

Mysig förmiddag på vardagsrumsgolvet. Freja verkligen avgudar Julie och följer hennes varje rörelse. Det är uppskattat för det mesta, men jobbigt när hon vill sitta ifred i soffan med ipaden, eller nåt ätbart, för Freja kommer direkt med sina långa armar och fäktar. 

Efter lunch gick vi och handlade lite. Julie skulle få handla av pappa i delin och hela vägen till Konsum övade hon på att säga; "Hej, kan jag få ett hekto sopressa, tack!" Och det klarade hon galant!

Fanns mycket spännande i disken att titta på idag. "Kolla, det är guldfiskar!" sa hon och pekade på böcklingarna. Så gulligt!

Mamma kom förbi på eftermiddagen och vi drack ett glas bubbel medan jag förberedde middagen som var mitt ansvar idag. Pannbiff, klyftpotatis och pepparsås. Det blev okej.

Pappa dök upp och fick en sen middag och nu är han nattad, precis som övriga i familjen. Elvira och Rebecca sover i Färjestaden och vid fyra imorgon bitti åker de allihop mot Ullared. Kvar hemma blir jag och småtjejerna. Hoppas att de håller sig i skinnet! Kanske får jag nåt fikabesök och förhoppningsvis sushimiddag med min son. 

Avslutar med en bild från badrummet.

Hur man vet att man bor med försigkommen 4-åring; såhär till exempel. Hon har bara haft lite vattenlek. Notera korthållaren i handfatet och den lilla kjolen på tvålpumpen. Nåväl, hon är riktigt bra på att underhålla sig själv i alla fall!

GALET

Torsdag redan! En barnvecka som bara försvann, som vanligt, och Julie har gått klart på förskolan för den här veckan. Dagarna går sjukt fort...

Här ställer hon sig gärna om dagarna och spanar ut, bankar och ropar lite. Kanske är det syskonen hon längtar efter, det är ju ganska tomt när det bara är vi två hemma, även om vi har väldigt kul! Hon har ju fått humor, den lilla räkan! Igår när vi åt lunch tappade jag vid två tillfällen lite fisk på mig och båda gångerna skrattade hon högt. Hon skrattar även när hon pruttar samt när hon får vara naken och kissar på golvet, det är nästan det roligaste. Hon är så skön, den här ungen!

Jag försöker göra lite hemmaträning, det tycker hon också är kul. När jag gör plankan ställer hon sig framför mig och sätter sin panna mot min, en liten stund, sen börjar hon klättra. Hon skrattar åt mina rygglyft (det skulle förmodligen många göra...) och när jag gör squats har jag henne i famnen och då är hon alldeles stilla och bara myser.

Sen är det sovdags för Freja och promenaddags för mig. Så skönt att det börjar bli barmark igen (även om det säkert bara är tillfälligt), idag gick vi upp runt Knosterstigen och njöt av utsikten, och solen! Kan man inte få nog av.

Efter middagen kom mamma och Göran på lite torsdagsmys.

Supergod fruktsallad gjorde vi idag, det var ingen ledsen för, varken stora eller små. 

Gustav, som snart ska göra sitt gymnasieval, har varit inne i stan och tittat på en skola ikväll. Han ska gå på ett studiebesök till i nästa vecka, men det börjar klarna lite för honom nu, var det är han önskar att få gå. Jag håller tummarna att allt blir som han önskar. Galet att jag har ett så stort barn...