KRONKALV OCH ANNAT

Julie blev så glad imorse när jag frågade henne om hon ville vara ledig idag. Vi vaknade och gick ändå upp tidigt, men det är ju inte alls samma sak när man inte måste hetsa med frukost, klä på sig vettiga kläder och allt sånt där. Nu kunde vi bara mysa och chilla istället och det gillar vi allihop. Det är ju bara nu, under det här året, som vi kan ha det såhär lyxigt och stanna hemma allihop bara för att vi känner för det och det tänker jag utnyttja!

Vid lunchtid ringde min kollega Nettan och frågade om hon fick komma förbi en sväng på eftermiddagen och det blev vi såklart glada för. Och paket hade hon med sig! Eftersom hon är en fantastisk människa och pedagog fick både Julie och Freja paket och det största var förstås till Jullan. Hon blev så glad för en massa roliga pysselsaker, och Freja fick så fina kläder. Får se till att fota till nästa inlägg.

Till middagstid kom pappa. Han hade med sig kronkalvsfärs och Fredrik gjorde episka burgare till middag. Efter middagen tog pappa och Julie en promenad till Konsum. Han hade glömt att ta med sig det obligatoriska kinderegget och det misstaget behövde genast rättas till.

Nu är alla nattade. Blir alltid lite tidigare i säng de dagar pappa är här och det skadar ju inte. Fredrik och jag är alldeles för bra på att sitta uppe annars. Idag trillade det dessutom in ytterligare fler tv-serier i brevlådan, House of Cards och två säsonger av Family Guy, så nu har vi ännu mer att göra om kvällarna. Måste bara härda ut resten av säsongen av Game of Thrones...

Inga nya bilder idag, så jag bjuder på den här. Den får tala för sig själv.

Godnatt!

SVÄNGIGT VÄDER OCH GULLIGA UNGAR

Julie har tjatat i flera veckor om att få gå och äta på restaurangen. Hon är ju inte så värst intresserad av mat, men hon tycker själva grejen är mysig. Jag är inte riktigt restaurang-redo än, jag ammar ju i princip hela tiden så ännu har jag inget direkt sug efter att sitta på restaurang. Men det har Julie som sagt, och idag blev hon hörsammad. Av sina storasystrar. Elvira och Rebecca frågade om de fick ta med Julie och gå iväg och äta lunch. Klart de fick! Och Julie blev så glad och gjorde sig genast fin.

Med handväska och boots och nya jackan. Och över en halv barnpizza hade hon ätit sen, det är nog rekord! Tyckte hela grejen var så gullig.

Gustav och Elvira ska ju egentligen vara hos sin pappa den här helgen men jag hade turen av att få ha dem här på extratid. Det är det bästa jag vet. Elvira var iväg på klassresa mellan fredag och lördag. Hon tycker inte om att sova borta så jag tyckte det var stort och bra av henne att följa med. Jag mötte upp henne när de kom hem med bussen igår och hon var ganska sliten. De hade inte haft så bra väder och husen de bodde i var ruskigt slitna och kalla. Men en erfarenhet i alla fall!

Gustav har sovit hos sin tjej hela helgen men han har i alla fall varit hemma och ätit middag med oss. Idag bröt vi alla konventioner och hade tacomiddag på en söndag, med alla barnen samlade. Bra avslut på veckan.

Grymma Viran på väg till bussen med sin packning i fredags morse.

Julie är så glad i alla sina syskon, extra mysigt när Gustav är hemma på snabbvisit.

Och han var ju inte supersugen på fler syskon, men han är inte avig till Freja, tvärtom. Han vill gärna hålla och gosa och sniffa på henne. Hur kan man låta bli, liksom?!

Och den här tjejen, inte har väl hon tagit nån skada av att bli storasyster? ;)

Freja, som mest sovit hittills i sitt liv, börjar bli mer och mer vaken. Nya trenden är att hon har lite svårt att komma till ro på kvällen. Lite jobbigt med magen gissar jag och hon gillar att ligga såhär en stund.

Det var helgens uppdatering! Ute är det nu värsta höststormen och vädret ser ut att hålla i sig imorgon. Då är jag inte så sugen på att gå ut med mina små och det fina är att jag slipper om jag vill. Låter gärna Julie ha en extra ledig dag så stannar vi hemma och myser när vädret suger. Det roliga är att hon fick vara ledig förra måndagen också, även då väderrelaterat då hon var så påverkad av värmen att hon var helt prickig och flammig. Vädret svänger skönt i vårt land...

UPPDATERING

Tänk att det ska vara så svårt för någon som "bara är hemma" att få till några blogginlägg. Jag har så svårt att börja skriva för jag tänker att det är ingen idé för jag kommer ändå bara bli avbruten av bebis och inte hinna klart. Hon sover ju en del, den här lilla tjejen, men bara på eller intill mig, och oftast inga jättelånga stunder. Och ibland när hon sover så passar jag också på att göra det. Vi har det lite si och så på nätterna, eller nätterna är helt okej men hon vaknar i gryningen vid fyra-fem och har svårt att somna om. Det är fortfarande den täppta näsan och snoret som stör henne (och mig). Det går upp och ner men blir aldrig helt bra, hon låter verkligen som en liten gris. En väldigt söt gris.

En månad har hon hunnit bli och hon är väldigt snäll och rar. Så länge hon har tuttarna inom räckhåll! Hon tycker väldigt mycket om att äta :) och det är ju bra.

Och alla mina andra barn, de sköter sig de också. I tisdags var jag på Elviras dansuppvisning som de hade som avslutning efter terminen. Det var jättekul att se och hon var så duktig. Imorgon åker hon iväg på sin första skolresa och är lite pirrig inför detta. De ska åka till barnens ö och jag tror att hon kommer ha en toppenresa med sina kompisar. Hoppas att de får bra väder.

Jullan hon är god och glad som vanligt, även om hon vädrar sitt humör då och då. Hon testar lite gränser och vårt tålamod litegrann, en rak följd av att ha blivit storasyster. Jag har haft svårt att komma ifrån och natta henne varannan kväll, så som hon var van innan Freja kom. Men ikväll tog jag nattningen och då är hon så glad och mysig, samtidigt som hon frågar; "Går det bra mamma? Kommer Freja klara sig?" Då får jag lite dåligt samvete, det är en stor förändring för henne det här.

Och så min stora lilla pojke, Gustav som man knappt ser röken av. Han spenderar så mycket tid han bara kan hos sin tjej, helst skulle han sova där varje dag om han fick. Men det får han inte. Så sträng är hans mor. 

Jag är fortfarande lite tagen av spännvidden över mina barn, den yngsta sover vid mitt bröst och den äldsta hos sin flickvän. 

Så, det var en liten barnuppdatering! Och Fredrik mår bra och sköter sig han också om det är någon som undrar. Vi har lite sorg just nu eftersom vi sett klart alla säsongerna av Bron och nu saknar vi Saga Norén. Det lär dröja till den fjärde och sista säsongen kommer.

Vi har nu gett oss på att ge Game of Thrones ett försök. Vi har kommit tre avsnitt in i serien, det är sådär. Lite för knasigt och sagoaktigt för vår smak. Gissar att vi inte kommer orka hela säsongen ut.

Nu ska jag pussa ett par barn godnatt. Tänk att Freja, som avskyr att ligga i vagnen, nu har sovit i den i tre timmar. Något form av rekord! Det är så spännande med nya små människor, man får överraskningar varje dag!

KALASSÖNDAG

En alldeles fantastiskt trevlig söndag hade vi igår.

Den började såhär mysigt. Julie skulle läsa morgonsaga för Freja och ingen fick gå upp förrän boken var slut. Såg ju faktiskt ut som Freja lyssnade också!

Fredde var uppe med tuppen och bakade som en gud för att hinna klart till kalasstart klockan ett.

Jag gav honom recept och han bakade. Den här till exempel. Amerikansk jättecookie med dumle. Den gjorde succé.

Bullar förstås

Och tårtor

Det blev ett jättetrevligt kalas. Solen sken och Julie, Elina och Nowali lekte som tokar både ute och inne.

Innefika

Och utedito. Älskar att man börjar kunna sitta ute, sommarfeeling deluxe!

Och Freja fick träffa sin farmor och faster för första gången, och Mattis, Bella och Elina likaså. Fast Freja tog det med vanlig ro och sov mestadels. 

Marika, pappa, Mattis, Bella och Elina stannade kvar efter kalaset och vi åt middag tillsammans - så himla mysigt! Fler sådana söndagar önskar vi oss!

VALBORG

Fredrik och barnen har dragit iväg för att kolla in valborgselden här i byn. Jag ligger kvar hemma på sängen och gör det jag gör allra mest av nu för tiden, ammar. 

Lilla Freja, hon blir aldrig riktigt bra från sin förkylning och nu börjar det bli lite tröttsamt. Och synd om henne. Jag lider så med henne när hon kämpar med sin lilla täppta näsa, och det är svårt att släppa den här känslan av att hon när som helst ska sluta andas. Den har man ju alltid med nyfödda, men desto värre blir det ju när hon är så här ansträngd. På onsdag har vi tid för kontroll av barnläkare på Bvc, får se hur läget är med henne då.

Annars laddar vi för Rebeccas 15-årsfirande imorgon. Lite lagom kalas med släkt och vänner. Vilket betyder att det är tidig uppstigning för bak och städ imorgon. Vi borde alltså inte stanna uppe jättesent ikväll och kolla på Bron. Men det gör vi nog ändå.

Mina tre vackra flickor <3

CATCHING UP

Det blir dåligt med bloggande...jag har liksom händerna fulla med barn. Och särskilt nu, Frejas snorande blir verkligen inte bättre. Idag är hon två veckor gammal, vilket betyder att hon varit snorig i tretton dagar. Att vara täppt och ha jobbigt med andningen är ju i princip allt hon vet om och jag tycker så synd om henne. Det är jobbigt att äta och det är ännu svårare att sova. Natten till idag var hennes allra sämsta och vi kom inte till ro ordentligt förrän efter halv sju imorse. Det blir mycket näsdroppar, men jag tycker inte att de hjälper så mycket längre. På tisdag har vi tid på Bvc, får be om nya råd då. Fast jag gissar att det bara är att härda ut, så länge hon inte får feber eller slutar äta.

Igår fick Freja i alla fall åka på sin första utflykt. Jag tyckte att vi behövde en stunds miljöombyte så vi åkte ner till Färjestaden över dagen. Det var mysigt, även om jag gjorde samma sak där som hemma, dvs satt i soffan och ammade.

Och idag fick vi en fikagäst, min kompis Mia kom över för lite bebisgos och catching up. Vi ses alldeles för sällan. Freja fick så fina presenter, jättefina kläder och en hårborste. Tyvärr har jag inte kunnat fota grejerna än eftersom jag haft supermissnöjd bebis i famnen hela eftermiddagen och kvällen. Stort tack Mia! Hoppas vi ses snart igen.

Nu sover i alla fall Freja (på mig förstås) och Fredde nattar Julie. Imorgon börjar Fredrik jobba igen och jag ska göra min första förskolelämning med båda barnen. Det ska bli spännande. Det är även barnvecka med allt vad det innebär; Gustav gör sin sista praovecka, Rebecca fyller 15 på onsdag, Elvira behöver plugghjälp inför prov och lite annat smått och gott. Det blir bra, Fredde och jag är ju outstanding på att dra runt det här familjeföretaget!

Men först ska vi göra söndagkväll och sitta uppe alldeles för länge och kolla på Bron. Pappa har lovordat den serien så många gånger och nu gav vi upp och köpte hem alla säsongerna. Vi är snart klara med den första och den är verkligen SÅ bra! Älskar när man hittar bra serier.

Freja fick sitt första bad i veckan. Hon älskade det (tills det var dags att gå upp).  Och Julie älskade så klart att hjälpa till.

De är bra fina ihop, mina småtjejer.

TIDEN

Dagarna rullar på och jag känner redan hur fort tiden går. Man kan nästan se med blotta ögat, dag för dag, hur Freja växer. Då vill jag stanna tiden litegrann.

Lyckats fånga några leenden, även om jag vet att de är högst ofrivilliga, men inte desto mindre gulligt! Jag ser inte så gullig ut, trött och sliten ser jag ut, men det må så vara. Det har varit dåligt med nattsömn, hon är fortfarande täppt i näsan, och jag har inte lyckats vila nåt på dagen trots att Freja sover så gott då. Men det gör inget, jag går fortfarande runt på ren lycka.

Idag hade vi fikabesök hela förmiddagen av Mariel och lilla Ines, mamma och barn-kompisar från Julies förskola.

Freja fick en söt liten kanin som Elliot, Julies förskolekompis, valt till henne. 

Min moster Cina kom också förbi på en fika samtidigt.

Och Freja fick mer fina kläder, vilken sommargarderob hon har nu!

Här är lilla familjen ute på en liten kvällstur. Jullan gungar och skrikskrattar i högan sky, Freja snusar och sover i vagnen.

Vi hade för övrigt hembesök från Bvc idag på eftermiddagen. Det gick alldeles utmärkt förstås, även om Lisa glömt att ta med sig både vågen och d-vitamin. Så imorgon får vi gå upp till öppna förskolans mottagning och väga henne själva och hämta d-droppar.

Nu ska vi kolla på Världens bästa burgare och sen ska jag se om jag får sova lite.

TIDEN...

Tänk att jag födde den här lilla pärlan för en vecka sen. Här är hon alldeles färsk och mosig och ihoptryckt. Och varm och gosig i pappas famn. 

Den här veckan har gått så otroligt fort och jag vet att detsamma kommer gälla för tiden vi har framför oss. Spädbarnstiden säger bara swish, så är den förbi. Jag försöker att njuta och bara vara i stunden, att inte tycka något är jobbigt, för jag vet ju att snart är det över. Och det här kommer jag inte att få göra fler gånger i livet. Då är det inte så kinkigt, det här med dålig nattsömn till exempel. 

En vecka gammal och redan en perfekt liten människa som har mitt hjärta i sin lilla hand.

Fler presenter har hon fått idag också. Marika och Monica var här en stund på eftermiddagen.

Av Monica fick Freja det här gosiga lammet med inbyggd vetevärmare i rumpan. Julie tyckte dock att den var väldigt fin och kommer nog att adoptera det en stund.

Och min coola rockersyrra hade såklart köpt ett rockerplagg. Grymt cool overall! Min lilla bortskämda loppa - presenter varje dag! 

Nu ligger hon i min famn och snörvlar. Snoret vill inte ge sig, blir spännande att se hur natten blir. 

SNOR OCH PRESENTER

Här ligger min lilla veckogamla spädgris och snarkar. Hon är snorig och rosslig, men det lättar till och från och hon har sovit bra inatt, så det är förhoppningsvis ingen fara.

Mormor kom med ett räddningskit från Apoteket igår. Jag har aldrig använt nässug på nåt av mina barn förut, men igår kändes det som om det vore en bra idé att ha en till hands. Vi använde den några gånger under kvällen, i kombination med saltlösning och det verkar hjälpa henne. Hon måste ju kunna äta, sova och andas över huvud taget. Hoppas det ger sig.

Petra, Nowali och Elvira kom över och hängde med oss igår. De hade med sig en rejäl fikabuffé så det blev soffhäng och lek för tjejerna. Och en del bebisgos också förstås.

Och Freja fick en present till! Den här jättesöta tröjan <3 så himla gulligt, stort tack igen!

Jullan hade gjort sig lördagsfin också, hon håller fast i sitt stylingintresse. Och vi lägger oss inte i så mycket.

På kvällen kom mamma, Nettan och Hasse förbi en snabbis.

Och ytterligare ett paket till lilla Freja. Jättefina sommarkläder. Julie fick ett storasysterpaket också, hårspännen och Frost-plåster (som hon provade ganska många av under kvällen, hon hade många skador tydligen).

Såhär såg vår soffmorgon ut idag. Den är inte lätt den här omställningen för Julie, hon saknar en del av min närhet som varit så självklar förut, men det är så häftigt ändå att se den kärlek som redan finns till lillasyster. Så spänd och nyfiken på hur deras relation kommer se ut i framtiden.

DÅLIG UPPDATERING

Det är lite svårt att hitta bloggtid just nu. Jag har en bebis i famnen nästan hela tiden och är fullt upptagen med att förälska mig i henne och mindre intresserad av skärmtid. Och den lilla tid jag inte är upptagen av Freja finns det alltid någon annan att ägna uppmärksamhet. Det funkar bra med Julie, hon förstår att jag inte alltid kan hjälpa henne med precis allt på sekunden som hon önskar, men vi vill inte att hon ska känna sig mindre sedd eller åsidosatt.

Syskonkärlek. Du är så fin och så mjuk, säger Julie och klappar och pussar så ömt. 

Hon är helt ljuvlig, den här lilla. Tänk att jag haft sån tur och fått så fina barn.

Måste visa Frejas fina presenter också.

I söndags, på själva födelsedagen, kom Marika, Marlene och Dennis över för att kika på henne och hon fick det här balla setet. Det hade jag spanat på tidigare men inte köpt. Passar hennes SW-tokiga pappa i smaken.

Petra kom över och förmiddagshängde med oss tidigare i veckan och då fick Freja allt det här fina. Overallen var något som jag verkligen behövde, och så fin!

Och kanintofflorna, hur söta?! Mössan tillhör en så himla fin gul kollektion som jag varit och fingrat på...

...och det visste mamma om som kom med de här fina kläderna i paket. Älskar färgen, och ankstjärten! 

Julie fick en kofta i samma serie, supersöt!

Inatt har jag fått sova riktigt bra, först två timmar och efter matning och blöjbyte tre timmar till. Det är mer än jag sovit på en vecka och känns riktigt bra. Tyvärr verkar Freja ha åkt på en förkylning, hon ligger på min axel nu och snorar och rosslar. Det gillar jag inte, det är tillräckligt läskigt det här med spädbarn och andning ändå tycker jag. Hoppas det ger sig.

Ha en bra lördag allihop!

ÄTA, SOVA, KÄRLEK

Det är bra ljuvligt i bebisbubblan. Vi är inne på vårt tredje dygn tillsammans, hon är så ny, samtidigt känns hon redan så självklar hos oss. Lilla Freja.

Igår hade hon ett ätardygn, jag ammade i princip hela tiden, under natten i synnerhet. Det är tur att man är så hormonhög så att man klarar sig på minimalt med sömn. Men jag var lite svajig imorse när jag gick upp.

Vid halv nio la jag henne i vagnen för att kunna göra lite frukost.

Och där slocknade hon! Och där gick även startskottet, skulle det visa sig, för sovdygnet, för hon har i stort sett inte varit vaken sen dess.

Vi hade återbesökstid på KS idag och hon sov hela vägen dit, genom hörselkontroll och blodprovstagning. Hon vaknade tillfälligt under läkarundersökningen men somnade sen om och sov hela vägen hem och vidare in under kvällen. Var tredje timme ska man ju väcka dem och ge mat och det gör jag såklart. Mjölken rann till på riktigt idag så skulle jag inte tvinga henne att äta skulle jag explodera.

Sover hos Elvira. Med plåster på den lilla lilla handen. Hon var klart godkänd i alla kontroller idag. Lite gul, men det var ingen fara.

Min triss i tjejer! Tänk att jag har tre stycken! Så himla häftigt <3

Och här är min största och min minsta, femton år emellan. Det är ganska häftigt det också.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag gissar att det betyder att Frejas sovpass snart är över.

HON ÄR HÄR!

Just nu sitter jag hemma i mitt soffhörn och ammar vår alldeles nya lilla bebis till sömns. Det är inte ens ett dygn sen jag satt här och kämpade med, det jag trodde var, förvärkar.

I fredags, efter mitt bittra inlägg till följd av att ha blivit hemskickad från förlossningen, hade jag värkar hela natten, med sådär 5-6 minuters mellanrum. Det blev ingen sömn alls, men eftersom det lugnade ner sig till morgonen gissade jag att det bara var förvärkar. 

Körde på som vanligt under lördagen, försökte helt tänka bort det här med bebis och förlossning och fokusera på annat. Vi lekte lite ute i trädgården, gick och handlade och körde ett jäkla städrace här hemma. Jag fick några random sammandragningar under dagen och jag mådde konstant illa, annars var det lugnt. 

Elvira åkte hem till mormor och Göran för övernattning och Gustav skulle sova hos en kompis. Det kändes ganska bra att de slapp vara hemma när jag var så tråkig, och strax innan middagstid började värkarna komma tillbaka. De kom och gick, vid åttatiden tog jag en dusch och gick sen och la mig för att se om de skulle gå över. Förvärkar ska ju gå över av värme och vila har jag hört. De gick dock inte över och de började snabbt göra så pass ont att jag inte kunde ligga kvar i sängen. Vid nio bad jag Fredrik natta Julie och vid tio sa jag åt även honom att gå och lägga sig och få lite sömn ifall vi skulle behöva åka in, även om jag fortfarande såg det som otroligt. Så Fredde somnade och jag pustade på med mina värkar i vardagsrummet. Jag började klocka dom och tidsintervallen sjönk sakta men säkert från 5-6 minuter ner till 4-3 och så småningom två minuter. Men jag var så osäker! Jag har ju aldrig fått några egna värkar, hur ont ska de göra och hur länge ska man vänta hemma? Jag hade ingen aning. Det gjorde ju ont som tusan, men det absolut sista jag ville var att åka in till förlossningen bara för att bli hemskickad igen.

Strax före klockan ett började det bli svårt att stå ut. Jag ringde förlossningen och fick höra att jag var välkommen in. För att se om mina värkar gjort nån nytta och annars kunde jag få åka hem med en sovdos för att få lite vila.

Jag ringde mamma och Göran som skulle komma över för barnvakt och skjuts och så väckte jag Fredrik. Därefter började det bli ganska jobbigt, värkarna gick nästan i varandra och gjorde snabbt mer ont. 

När mamma och Elvira kom, vid halv två, då kunde jag knappt prata, jag skyndade bara till bilen. Sen hann vi väl till Skå ungefär innan jag började inse hur långt vi hade kvar och hur värkarna kändes. Inte alls som förvärkar, utan bebis-är-framme-och-behöver-komma-ut-värkar. Då blev det ganska jobbigt.

Men Göran körde som en rallygud och vid ca fem i två var vi framme på förlossningen i Solna. Där var det först noggrann id-koll i receptionen men när jag fick nästa värk där vid disken insåg mottagande barnmorska att det var dags att gå vidare. Till undersökningsrum för att kolla status. Jag försökte få fram att det är ingen idé, det är försent, men rutinerna frångicks inte. Jag fick lägga mig på britsen och hon kände efter, och blev lite tagen. Oj, nu blir det bebis! Sa hon och talade om att jag var helt öppen och att vi hade bråttom till ett förlossningsrum. Fredrik släpade mig till rummet, fick upp mig i sängen och drog av mina brallor medan larmet gick och det rusade in en massa folk. 

Jag hann få en lustgasmask i handen som jag genast drog nytta av. Tror dock inte dosen var så högt ställd för jag hann aldrig bli sådär skönt väck som man önskar i det där läget. Vår barnmorska gjorde en undersökning och konstaterade glatt att det var bara att krysta när jag kände för det. Det är ju sällan nåt man känner sig så värst sugen på så jag höll igen under ett par värkar, men så släppte hämningarna, med lustgasens hjälp, och jag tryckte ut henne på två krystningar. Klockan 02:07.

Och så är all fruktansvärd smärta som bortblåst och man har ett alldeles ljuvligt litet barn på bröstet.

Två varv navelsträng hade hon runt halsen när hon kom ut, samt en lite deformerad panna efter att ha suttit fast och stilla i kanalen på väg ut så länge (typ mellan Stenhamra och Solna). Men hon var ju alldeles perfekt ändå! Sån ofattbar glädje och lättnad. Jag hade fixat det! Ingen dygnslång vistelse på förlossningen och framför allt ingen igångsättning. Jag var så jäkla nöjd! Och trots rallyfödsel fick jag inga bristningar och ungen började äta direkt när hon kom upp på bröstet.

Trötta och nöjda! Vår lilla Freja, 52 cm och 3500 gram, en riktig standardbebis.

Den här brickan brukar man ju få kämpa längre än tolv minuter för, men den var lika välkommen ändå. Smörgåsar och värktabletter, allt en nyförlöst kvinna behöver!

Vi önskade tidig hemgång, men fick ändå ett eget rum på BB under resten av morgonen och förmiddagen. Sen blev vi båda besiktigade och godkända av varsin läkare och vi fick åka hem.

Mamma, Elvira och Julie väntade hemma med brunch och bebisprilliga nerver.

Alla ville gosa.

Julie är lagom nyfiken, men vill helst vara i fokus själv. Som sig bör.

Vi har kämpat lite med amning i kombination med täppt näsa nu under kvällen (därför har det här inlägget tagit sin tid bland annat) men nu har lilla Freja äntligen somnat och jag ska se om jag kan göra detsamma. Fantastiskt hur lite sömn man klarar sig på när man är bebishög, men jag vet ju att man kraschar till sist.

Hälsningar från lycklig fyrabarnsmamma!