Hur som helst, jag är ju garanterat längst bak i min graviditet där, det har redan fötts barn till och med (åtskilliga veckor för tidigt förstås) och jag går ju alltid veckor över tiden och kommer allra troligast föda i mitten av april. Men jag börjar ändå bli lite stressad nu när det diskuteras i gruppen hur långt man kommit i sin förberedelse. Vagnar är köpta, sängen är bäddad, BB-väskan packad, bebiskläder tvättade och förlossningsbrev skrivna osv, berättar mammorna i gruppen.
Jag har inte gjort ett dugg av det där. Jo, jag har gått igenom mina bebiskläder och konstaterat att vi är hyfsat safe om det blir en tjej, men rätt fattiga på kläder om det är en pojke.
Sängen står i förrådet och där kan den nog stå kvar för jag vet ju i vilken säng bebisen kommer sova och den står redan här. I'm in it, så att säga.
BB-väskan kommer jag kanske ta itu med i mars. Jag är ju skadad av det här med att jag alltid fått föda by appointment. Alltså tidsbestämt. Så det vore ju lite typiskt om det blev snabba bud den här gången och jag får åka in med akutpackad väska. Spännande.
Förlossningsbrev har jag aldrig skrivit nåt. Jag förstår inte riktigt vitsen. Vad är det man skriver i det där brevet som man inte muntligt kan tala om för sin barnmorska? Känns skumt. Och som lite slöseri för vad jag dock vet är att en förlossning aldrig blir som man tänkt sig.
Men vagnbiten då, den enda handfasta delen som vi faktiskt saknar och snarast bör ta tag i. Och det gjorde vi ikväll. Litegrann. Jag har varit inställd på att köpa begagnat och kollat blocket titt som tätt. Men nu tycks Fredrik ha snöat in på nån happy wife - happy life-tanke och vill köpa nytt. Såhär till finalbebisen och allt. Då blev det plötsligt väldigt svårt att hitta nåt vi båda (läs jag) gillar på riktigt. Vet inte hur många vagnar vi tittat på ikväll utan att bli riktigt kära. Men...det är ganska kära besvär. Tretton veckor kvar, vi hinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar