STORBARN OCH SAMMANDRAGNINGAR

Idag började Julie på sin nya avdelning på förskolan. Storbarnsavdelningen. Det kändes lite märkligt att lämna henne på ett nytt ställe med nya pedagoger när vi inte varit med och skolat in henne. Hon var taggad och förväntansfull, ända tills vi kom fram och det satt gapiga stora killar (dvs typ fyra, fem år) runt frukostbordet. Då kröp hon ihop i min famn och ville gå hem igen. Som tur var kom en av hennes bästa kompisar (som också började där idag) inspringande i samma stund. "Julie, nu kommer jag!" ropade hon, som om hon kände på sig att hon var behövd. Tillsammans gick de till vinkfönstret och Julie vinkade glatt och jag kunde gå till jobbet utan akut magont av mammaångest. Fast magont fick jag ändå, får alltid dagens värsta skov av sammandragningar när jag går från Jullans förskola till min egen på morgonen. Måste sitta en stund när jag kommer fram och sen lättar det.

Dagens gnäll? Svårt att gå och sjukt ont av foglossning efter dagen på jobbet. Men januari är snart slut, eller hur? Jag vill verkligen hålla ut. Och nu är det ju snart helg igen!