Idag har jag gått igenom lite bebiskläder för att plocka ihop till Gustav och Elviras lillasyster som kommer i mars. Hos deras pappa och Petra då förstås, min bebisfabrik har stängt.
Men jag blir så sjukt nostalgisk och bebissentimental när jag går igenom de här lådorna. Och det är ju särskilda plagg som slår an hårdast på hjärtsträngarna.
Jag tänkte igår, när Freja hade de här kläderna på sig, att de kommer vara såna där
signaturplagg som jag kommer minnas särskilt från hennes bebistid. Hon har haft turen att få mycket ärvda och lånade kläder, och det är hur bra som helst, men dessa har
jag köpt till just henne, jag tycker att de är fina och sköna och hon har använt dom mycket. Därför kommer jag att komma ihåg dom.
Så kände jag när jag gick igenom kläderna idag och tittade på tjejernas bebisgrejer i de minsta storlekarna.
Det här är Elviras bebis-minnesplagg. Jag minns när jag köpte dom, innan hon föddes, och jag minns hur hon såg ut i dom. Hon är den av mina barn som växt långsammast som spädbarn och kunde därför använda kläder i storlek 50-56 längre än de andra. Plus att det är så fint att både Julie och Freja har använt samma plagg sen. Bästa sortens recycling!
Julies signaturset. Med årtal tryckt på också, ifall man skulle glömma när hon föddes. Använde de här bodysarna (jag hade två likadana) tills de inte gick att knäppa över den lilla bebismagen längre och det var sorgligt att behöva lägga undan dem minns jag.
Och så Frejas. Hon är väl den av mina ungar som växt ur sina babykläder allra snabbast då istället och kunde väl inte använda de här kläderna så länge. Men ni som läst bloggen kanske minns när jag köpte dem. Jag skulle ju på ultraljud och få reda på bebisens kön. Efteråt skulle jag köpa kläder i "pojk-" eller "flickfärg", slå in i ett paket och ta hem för att låta Julie och Fredrik öppna och på så vis få reda på om det var en lillebror eller lillasyster därinne i magen. Men jag fick ju aldrig veta något kön. Men jag köpte kläder ändå och kom hem med ett paket innehållandes unisexfärger. Och Julie klädde genast på sin docka kläderna. Minnen i kläder alltså...
Som de här pyttepyttebyxorna. Mamma köpte dem till Elvira innan hon föddes och sen har alla flickorna haft dem under sin allra första tid i livet.
Hur ska man kunna skiljas från ett sånt plagg?! Det går ju inte.
Och Gustav då. Tänk att jag gav bort precis alla hans bebiskläder när hans äldre systrar fick syskon hos sin mamma. Inte ett enda plagg har jag kvar, bortsett från ett par snickarbyxor men de är i typ 1-årsstorlek. Men i hjärtat minns jag några speciella kläder som jag symboliserar med spädis-Gustav. En AIK-dress till exempel, som han fick av sin morfar. Det var viktigt till första barnbarnet. Och en blå-och grönrandig pyjamas som jag tyckte så mycket om. Det var Gustav det...som blir sexton i år. Helt fantastiskt.
Så! Det var min lilla tripp längs memory lane, en sån här kväll när Fredrik jobbar till stängning och jag har varit själv med min lilla kvartett. Vi lagade hamburgare tillsammans och sen försvann storbarnen iväg till sina kompisar och småttingarna sover gott nu.
Hoppas på en mysig helg med mitt gäng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar