Julie hade otroligt svårt att somna igår, det tog över en och en halv timme för henne att komma till ro och somna i sin säng. Så brukar det inte vara, och det var ju inte konstigt alls, hon hade mycket att bearbeta igår och helt klart en del spänningar i kroppen. Men jag trodde ju då att hon skulle vara svårväckt och trött idag, men inte. Före sju kom hon smygandes till min säng och undrade när vi skulle gå. Till förskolan alltså, hon längtade så! Det gör mig så glad! Jag var med henne där idag också, men efter lunch frågade jag henne om jag fick gå hem och komma tillbaka klockan tre och det gick så bra. Och naturligtvis ville hon inte alls gå hem idag heller när klockan sen var tre. Hon var fullt upptagen med sina nya "bästa kompisar". Vi förundrades lite över hur många nya kontakter hon redan hunnit knyta. Hon har en del social skills vår Julla-gulla. Och tydligen är vi bra på att tala om för henne hur bra hon är. Imorse när hon satt i vardagsrummet och jag fixade i köket ropade hon på mig, helt apropå ingenting;
Mamma! Visst är jag det finaste barnet i hela Sveriget?
Och jag kunde ju bara bekräfta, att visst är det så. Jag är glad att hon har den känslan i sig och jag hoppas att hon kommer bära den med sig länge. Precis som jag önskar med alla våra barn. Trygga, starka, självsäkra och älskade barn, så viktigt.
Annat som är viktigt och som vi övat på idag:
Äta själv. Där har vi en del kvar att jobba på. Att lägga på bordet funkar bra. Att hon får saker i en egen skål funkar inte alls. Men hon har roligt!
Här var det jag som fick en snilleblixt och ville göra snajdiga glasskålar av kakdeg som jag sett i ett sånt där klipp på fejjan. Bara att forma på baksidan av en muffinsplåt. Så jag fick Fredde att göra en kakdeg och skred till verket, men det var tydligen fel sorts deg som man kan se här ovan.
Tur då att det räckte till ett par plåtar helt normala kakor också. Imorgon får jag fikabesök
och mina stora barn kommer hem, lovely!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar