ALLA MINA BARN

När vi gick till förskolan idag sa Julie att hon ville att jag skulle stanna hela dagen idag. Vi hade bestämt att jag skulle gå hem men nu hade hon ångrat sig. Jag sa varken bu eller bä, tänkte mer att vi skulle gå dit och känna av läget. 

När vi närmade oss gården och vi kunde höra barnröster började Julie hoppa. "Åh, jag blir så sugen på att leka nu!" sa hon och bara strålade. Att få vara ute och leka både förmiddag och eftermiddag är hon inte alls van vid från förra förskolan och än så länge är hon helt lyrisk över att få vara det nu. Hon är en riktig uteunge!

När vi kom in på gården höll hon sig intill mig en liten stund men när jag började prata med en av pedagogerna då började hon leka. Efter en stund började det riggas för julgransplundring. Julie tog direkt en plats i ringen runt granen och ropade hejdå till mig. 

Jag fick en puss och en kram och sen var det bara att gå.

Så jag har haft en dag hemma själv med den här bönan. Det har vi inte varit sen lucia, som var Julies sista dag på förskolan innan jul, dvs en hel månad sen alltså. 

När jag dök upp i grinden på förskolan för att hämta Julie igen klockan tre kunde jag höra följande från en av gungorna;

"Julie, din mamma kommer nu."

"Neeeeeeeeeeeeej!!"

Haha! Jag fick locka och lirka (och jag hade dessutom mormor med, men det hjälpte inte) men hon var ändå sur som en citron när vi gick därifrån.

Betydligt gladare var hon här, senare på kvällen när hon och Elina hade fredagsmys. Faktum är att klockan är snart halv tolv, Mattis och Elina har gått sen länge, Fredde sover, men Julie är tapper och ligger fortfarande och kollar på film. Det är slappa helgregler här...

Fredrik for iväg tidigare ikväll med hjälp av Dennis och hämtade hem en hylla han fyndat via Facebook. Han ville ha den till köket att förvara alla sina Le Creuset-prylar i (det börjar bli en ansenlig samling nu). Han var lycklig som ett barn på julafton och mycket nöjd med sitt köp.

Det krävdes lite fix och trix i köket men han fick bra hjälp av Mattis och till sist var allt på plats.

En riktig gammal mormorsmöbel! Men det blev fint. Man önskar ju så klart att vi hade lite mer utrymme i köket.

Ojoj, tog lång tid att få upp det här inlägget. Nu har min son kommit hem och avrapporterat om sin kväll och gått och lagt sig med lite chirre. Elvira kom ner och blev chockad över att Julie fortfarande var vaken. Hon frågade om hon fick bädda dubbelsäng uppe hos sig och ta med Julie och sova tillsammans. Hon är så fin! Nu är de nedbäddade där uppe och jag hör hur de spelar på paddan och skrattar, så mysigt!

Så nu kan jag, när alla mina barn och min man är nattade, också gå och lägga mig. Och det brukar vara ungefär när jag tänker så som Freja vaknar...