NATURHISTORISKA OCH RÖRLIGA BARN

Igår tog vi oss i kragen och gjorde en ordentlig lördagsutflykt. Julie har aldrig varit på museum så vi tyckte att det var på tiden.

Naturhistoriska fick det bli, eftersom hon hört talas om att det skulle finnas dinosaurieskelett där. 

Tyvärr var det inte bara vi, utan ungefär 1,5 miljon andra människor som också fått den briljanta idéen att besöka Naturhistoriska just igår så man fick trängas lite. Jag såg inte så mycket av själva utställningarna, jag vaktade vagnen och letade efter ställen att sitta på och Fredde jagade Julie som for runt som en torped där inne. Fast en väldigt glad och nöjd torped så det kändes lyckat.

Det var svårt att få bilder på henne för hon var så jäkla snabb överallt. Men de här "Nemo-fiskarna" var det bästa på muséet sa hon efteråt. Även det enda levande som fanns där...vi borde besöka Aquaria nästa gång.

En fin dag och bra utflykt som avslutades med middag på McDonalds. Dock slitigt för ett gammalt preggo, det blev mycket gå och stå igår och jag hade sjukt ont i ryggen när vi kom hem och väldigt svårt att sova inatt. Men med tanke på lilla fröken här ovan så var det lätt värt det. Risken finns att det var min sista riktiga utflykt på ett tag framöver.

Idag har jag varit trött och lite avtrubbad. Det är ju så viktigt att känna sin bebis rörelser nu och känna igen dess mönster. Jag har ju en väldigt rörlig unge där inne och blev orolig på förmiddagen när jag insåg att jag inte känt den ordentligt sen nån gång igår kväll. Brukar alltid känna den en massa på natten när vi är oense om hur jag ska ligga i sängen till exempel. Försökte med alla tricks för att få igång den, dricka kallt, äta nåt sött, ligga på vänster sida och allmänt bråka med magen. Ibland kände jag den typ häva sig litegrann därinne, men inga riktiga puffar och sparkar. Då blir jag orolig och stänger av litegrann och går in i mig själv. Utöver det så har jag haft väldigt ont i magen. Det har jag ju haft i flera veckor nu, men idag var det extremt, i kombination med illamående och lite blixtar framför ögonen. Sånt som går att läsa bland symtomen för havandeskapsförgiftning. Och jag vet ju, att hade jag ringt till förlossningen så hade jag troligtvis fått åka in på kontroll, men det gjorde jag inte. Om bebisen fortsatt vara orörlig hade jag gjort det, men den kom igång framåt kvällen och då blev jag betydligt lugnare. Värken i magen har jag kvar så imorgon ska jag ringa och höra med min barnmorska vad hon tycker. Finns nog risk för att det blir en extrakoll i alla fall.

Usch, det är mycket oro såhär på slutet. Julie slutade ju helt att röra sig och därför blev jag igångsatt. Fast då var jag 40+6. Fredrik tycker att jag är lite löjlig ibland när jag håller på och nojar mig (inte idag dock, då tyckte till och med han att jag skulle åka in) men det är ju ett läskigt ansvar att vara ensam om. Det är bara jag som känner bebisen och min kropp, dess välbefinnande rår bara jag över. Det är inget att ta för lättsamt på.

Med det sagt, nu ska jag och den buffande ungen försöka sova lite.