Jag fick ett så omtänksamt meddelande idag från en vän och bloggläsare. Att jag inte skulle vara "dumkaxig" (gillar uttrycket) och hellre åka in på extra koll i onödan än att låta bli. Det var rart tycker jag. Och naturligtvis är jag inte dumkaxig och tar några risker när det gäller bebisen. Så fort telefontiden öppnades på mvc ringde jag idag och förklarade mina bekymmer. Och precis som jag gissat var hennes rekommendation att ringa in till förlossningen. Jag tyckte inte att jag kände av så mycket rörelser av min annars så aktiva bebis idag heller så det kändes självklart, även för mig.
Från förlossningen blev jag välkomnad till specialistmödravården på KS. Där jag gick när jag väntade Julie. Så jag tog en tur dit.
Och det var på 3:ans buss mellan S:t Eriksplan och Karolinska, den skumpigaste bussresa known to man, som Stellan vaknade ordentligt. Jäklar vilket drag det blev i magen! Så det kändes ju lite pinsamt, fast samtidigt också skönt, att bli uppkopplad till det där ctg:t (även om det inte var helt befogat, jag kallades akut patient och fick komma in direkt - grymt mottagande och underbar personal).
Jag har nog aldrig känt av den här ungen så aktivt. Jag fick sitta och trycka på de där plattorna för att de skulle ha kontakt och känna av Stellans hjärtfrekvens men det bröts hela tiden ändå för h*n for runt så mycket.
Det syns på kurvan, den blev helt hackig och kunde egentligen inte godkännas, men vi kunde ju ändå konstatera att ungen var vid liv. Minst sagt.
Och lite mysigt var det ju ändå att sitta där och lyssna på det lilla rusande hjärtat och kika på siffrorna. En liten rackarns sammandragning lyckades jag klämma fram också. Längtar tills det är på riktigt, med skräckblandad förtjusning.
Jag fick träffa en läkare som godkände bebisen men tyckte att blodtrycket var på gränsen (som alltid). Hon ville att jag skulle kontrollera det två gånger i veckan från och med nu. Lite bökigt, men okej. Om det sticker iväg bara litegrann kanske de sätter igång mig? Man kan ju hoppas. På fredag har jag ny besiktning av både läkare och barnmorska på Ekerö, får se hur allt ser ut då.
Såhär såg Fredde ut när Jullan nattat honom i soffan till Bolibompa. Han fick låna katten och allt.
Sen tog hon egna bilder på honom. De såg alla ut såhär.
Och så några selfies! Vi får ta och öva på det där...
❤️❤️❤️
SvaraRadera