SISTA OCH FEBER

Här satt jag idag. I väntrummet på Ultra-Gyn i läkarhuset, Odenplan. Jag var tidig och fick vänta en stund och hann då kontemplera över det faktum att jag nu skulle göra, inte bara den här graviditetens, utan mitt livs sista ultraljud (av bebis, det kan ju göras av andra hälsoskäl). Det är många saker som görs för sista gången med det här barnet. Kanske är det därför jag gör vissa saker extra omsorgsfullt den här gången. Som att packa BB-väskan. Jag gjorde en beställning på Apotea igår av varenda liten grej som (eventuellt) kan behövas i den där packningen och till livet omedelbart efteråt. Det här med att allt ska vara nytt...

Hur som helst, drömde ju även om, där i väntrummet att jag skulle få ett fint och minnesvärt sista ultraljud, lite i stil med gången innan. Med den omsorgsfulle och service minded läkaren jag träffade då. Men turen slog fel och jag fick en sur och ålderstigen barnmorska som gjorde mycket kliniska mätningar av Stellan under tyst mummel. Konstaterade att han följde sin egen viktkurva, som ligger strax under förväntad vikt, på pricken. 1999 gram idag, huvud var åtta centimeter i diameter och magen nio. Bra så, tack och hej.

Kanske hade jag velat fråga om det där med könet en sista gång, men det var verkligen inte läge. Så nu är det som det är. En överraskning.

Imorgon har jag tid för besiktning hos barnmorska men den tiden får jag boka om. Fredrik kom hem med en febrig liten Julie från förskolan och hon tvärdäckade i 40 grader.

Jag hoppas verkligen att det är något snabbt övergående och inte den här hopplöst ihållande influensan jag hör folk drabbas av till höger och vänster. Jag är vaccinerad och alls inte bekymrad för min egen del, men vill ju verkligen inte att Julie, eller något annat barn ska bli liggande sjuk. Eller Fredrik för den delen, en sjuk man är mer än vad jag skulle klara av.

Nu ska jag krypa ner bredvid min lilla kamin och vaka över henne i natt. Tur att jag är ledig...