Julie frågar varje dag "vilken dag är det idag?" när hon vaknar och räknar ner dagarna till fredag, hennes favoritdag. Nu är det bra nära! Imorgon är vi äntligen där, fredagsmys, Gustav och Elvira kommer, hon får ha Ipaden (bara fredag och lördag låter vi henne använda paddan, det funkar bra), alla hennes favoritsaker med andra ord. Jag skulle egentligen vilja ha henne ledig imorrn och bara ta det lugnt och mysa, men jag har tid hos barnmorskan mitt på dagen och eftersom jag aldrig vet riktigt hur jag mår i förväg så vågar jag inte lova att jag orkar ta med henne och vagnen på bussen, samt tampas med hennes 3-årstrots om det skulle vara en sån dag. Så hon får gå på förskolan.
Vi har haft en supermysig eftermiddag och kväll idag också. Mamma och Göran var här och väntade på oss när vi kom hem efter förskolehämtning samt en lite för lång handling på Konsum (check av bokrean och Julie fick stå länge i leksakshyllan och önska). Tillsammans åkte vi sen och köpte middag på pizzerian och frukt- och glassfika till efterrätt. Sen blev det soffhäng. Julie har varit på strålande humör och har mest myst i mormors famn.
Tills det blev dags att sova. Jag vill ha min pyjamas nu, mumlade hon när hon låg där. Och efter mormor åkt hem tog det inte många minuter innan hon sov i min famn i soffan. Underbara kvällar när man bara tankar gos och lugn och kärlek.
Torsdag är veckobytardagen och idag gick jag in i vecka 35 alltså. Jag har mått lite dåligt i några dagar och känt att den här bebisen får gärna komma
nu. Men efter en god natts sömn och en dag med helt okej mående känner jag att det faktiskt går bra att suga på den här karamellen lite till. Tittar på hur magen rör sig när jag sitter i soffan och känner hen leva rövare där inne. Det är så himla häftigt och det här är sista gången jag får uppleva det! Jag vill ha det kvar en stund till. Känner hur bebisen med jämna mellanrum trycker på, jag är som en sprickfärdig ballong och sammandragningarna kommer emellanåt, då är det svårt att inte bli lite tagen av vilken stor och häftig grej jag har framför mig! Det är ju fullkomligt vidrigt att föda barn, kroppsligt och smärtmässigt, men upplevelsen sammantagen och det slutgiltiga resultatet, det går ju inte att slå. Snart är ju faktiskt vårt lillasyskon här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar