ONE LINE?

Idag fick jag hem, och skrev första raderna i den här fina boken. Tanken är att man dagligen ska göra en liten minnesanteckning om barnet. Den är alltså tillägnad Julie. Små och stora saker kring utveckling och annat som är minnesvärt, men som jag vet ändå glöms bort. Märkte dock genast att jag inte är en one-line kind of writer. Jag tycker ju om att skriva och de få raderna som finns för varje dag känns inte riktigt tillräckliga. Fast tanken är ju förstås att man ska vara kortfattad. Långrandig kan jag ju vara i bloggen istället!

Idag hämtade jag Julie från förskolan på eftermiddagen, och eftersom solen sken och vi var glada gick vi och köpte oss varsin glass. Hon blev så himla glad!

Vi hann mysa en stund hemma sen innan det var dags att säga hejdå igen och gå på personalmöte. Min mamma var barnvakt och Julie älskar mormor, men det hjälps liksom inte, hon blir så väldigt ledsen när man går.

När jag kom hem sen efter ett par timmar kastade hon sig i min famn och stammade fram (hon stammar jättemycket igen nu och igår fick vi en remiss skickad från BVC till logoped för att kolla upp detta); "du kom tillbaka till mig mamma!" Som om hon knappt kunde tro att det var sant. Då svider det lite. 

Jag är så oerhört glad att hon i princip aldrig är ledsen när jag lämnar henne på förskolan. Det skulle jag inte klara av...