I WISH

Tyckte att Julie var bättre idag, men det är en långsam process det här. På eftermiddagen var hon på uruselt humör och skrek sig till sömns vid fyra. Hon fick sova en timme, trots att jag visste att det skulle bli katastrof till kvällen, dvs hon skulle inte somna på halva natten. 

Hon fortsatte skrika när hon vaknade, men efter att ha druckit lite och ätit ett par pommes till middag (torsdagsmys idag och Fredde lagade kebabtallrik) blev hon trevligare att ha att göra med. Dock har hon varit sjukligt kritvit i ansiktet med fula mörkröda ringar runt ögonen (som fortfarande varar). 

Kan fälv!!

Och motsatt vad jag trodde så somnade hon som en stock klockan nio, så kry är hon inte.

Jag har också haft min sämsta dag idag. Ett riktigt skitvirus är det vi åkt på. Lite pinsamt att man kan bli så jäkla knäckt av en förkylning, men så är det. Jag är sänkt och värdelös, men jag är glad att mamma och Göran kom och åt middag och fixade mys med barnen som vanligt ändå! Trots att jag var ett lik i soffan.

Nu ska jag försöka sova lite och hoppas på en bättre dag imorgon.

Förresten! Min pappa har tjatat på oss om att kolla in Wish Shopping, en app för shopping av svinbilliga Kina-prylar. Han har köpt en massa klockor därifrån bland annat. Det är så billigt att det inte gör nånting om bara hälften av klockorna funkar när de väl kommer med posten tycker min far.

Idag fick jag min första Kinaklocka i brevlådan. Tror den kostade 49 spänn och än så länge funkar den! 

Nu väntar jag på några klädesplagg från Wish. Ska bli väldigt spännande, kläderna är i Kina-storlek. Det är inte jag. Godnatt!