PEACE AND LOVE

Jag har ingen som helst koll på någon läsarstatistik över den här bloggen och här lämnas i stort sett aldrig några kommentarer. Jag har alltså egentligen ingen som helst aning om det är någon som läser, kanske skriver jag mest bara för mig själv. Och det må vara hänt! Det spelar mig egentligen ingen roll, jag ser på bloggandet lite som mina minnesanteckningar. Jag börjar bli gammal så sådana behövs verkligen!

Men hur det än är, jag vet inte om någon läser och därför blir jag ju så klart glatt överraskad när jag träffar på någon som både läser bloggen och inte skäms för att  tala om det. Tack för dina vänliga ord Carro! 

Nog om detta. Och så mycket annat har jag tyvärr inte att komma med. Ville peta in nån rolig bild men jag har inte fotat ett enda dugg på flera dagar. Det är bara vardag just nu...

Apropå ingenting, så tittade vi just på Trolljägarna med Aschberg. Det här med näthat alltså, vilken uppsjö av vidriga fega människor det finns! Jag läser många av de stora, så kallade "mammabloggarna" och man blir ju helt mörkrädd av vissa kommentatorer. Men så frågade vi oss själva, jag och Fredde, om vi i Sverige är exceptionella när det gäller det här med näthat? Vi vet inte svaret på det själva. Men ofta är det så oerhört tydligt att roten till själva trollandet, eller hatet, är ren avundsjuka, avund och missunnsamhet. Jag får en känsla av att fenomenet är extra utbrett och vanligt här hos oss. Men kanske har jag fel, kanske är det lika jävla illa på fler håll.

Själv är jag en förespråkare av nätkärlek och tolerans. Jag anser att folk ska få vara precis som de är och varje människa bestämmer själv vad som är bäst för ens egen tillvaro och sina barn. 

Så enkelt.