DEN GÄCKANDE GRISEN

Efter en skitnatt med alldeles för lite sömn (pga mitt halsont och Julies kliande eksem i handen) har vi haft en riktigt bra dag. 

Efter frukost åkte vi in till Flen, jag och mina föräldrar och Leffe, för att handla påskmaten och lite övrigt.

Hemma på gården blev det sen korvgrillning till lunch.

Min hemlige son...

Julie i vagnen med famnen full av gosedjur. Hon somnade däri sen och sov gott i en och en halv timme. Något som vi annars slutat med på helgerna, men det tar på krafterna att vara på landet.

Vi sköt lite luftgevär också! Kul som tusan. Sen drog vi iväg på promenad för en favorit i repris...

Till korna och kalvarna. Julie vaknade i vagnen på vägen dit och när hon förstod vart vi skulle hoppade hon upp direkt och talade om att man måste vara tyst inne hos kossorna.

De är så söta!

På hemvägen kom pappa på att vi borde ta en paus och lägga oss i dikesslänten som såg så mysig ut (?!) Sagt och gjort! Julie blev väldigt förvirrad och förstod inte alls vad de höll på med. Ser kanske inte jättemysigt ut på bilden men strax efter kom solen fram och gassade bra skönt på oss (ja, jag la mig där också) och slänten var perfekt formad efter ryggen.

Kvällens bästa var den viltsafaritur jag och pappa tog på fyrhjulingen, en timme runt här i krokarna för att spana efter vilt. Det är en helt magisk fullmåne och förhållandena tycktes perfekta för att få se både hjort och gris, men i vanlig ordning (när jag är med) var det ganska dött på viltfronten. Vid två tillfällen stannade vi i vägkanten i skogen och mörkret och bara lyssnade. Det var helt vindstilla och fullkomligt knäpptyst. En tystnad som då och då bröts av rävens helt sjuka skrik. När räven skriker låter det som jag föreställer mig att det skulle låta när ett barn skriker under fruktansvärt ångestfyllda förhållanden, riktigt kusligt med andra ord. Minns en sommarnatt för några år sen när jag och Fredrik låg här och skulle sova med öppet fönster och hela tiden hörde dessa skrik från skogen. Vi var helt övertygade om att det var någon som höll på att bli mördad där ute. 

Men hur som helst, fyrhjulingsturerna älskar jag, jag lever på spänningen och hoppet om att få se de där grisarna. Ikväll var vi ute lite för tidigt. Vi sa att vi skulle åka ut igen vid ett inatt om vi var vakna då, men den risken känns inte överhängande. Imorgon måste vi dessutom upp i tid för att rigga äggjakt till alla våra förväntansfulla barn!

Hoppas på bättre sömn inatt alltså