Så åkte de. Mina stora ungar. De sover hos mormor inatt, planet går imorgon bitti. Jag har haft så mycket stress och ångest nu på kvällen, tvättat och packat och haft ett sviktande humör. Det var svårare än jag trott att skicka iväg barnen utomlands. Utan att själv följa med och bevaka deras varje steg. Som den hönsmorsa jag är. Jag står för det. Ju äldre jag blir, desto mer katastroftankar får jag. Jag tänker att planet ska störta, att de ska drunkna i Atlanten, få ebola eller, om de har tur, bara bryta nåt ben eller så. Jag talar naturligtvis inte om det här för dom (och barnen läser inte här), det här brottas jag med inombords.
Men nu har de i alla fall åkt. Det kommer gå jättebra, det blir ett äventyr och en fantastisk vecka. Underbara mormor och Göran som gör detta för mina barn.
Lyckades fånga båda på samma bild innan de åkte (och tårarna började rinna på Elvira). Jag älskar ju de här två (och lillasyster förstås) mer än allt. Om en liten vecka är de hemma igen.
Nu är det läggdags och uppladdning för luciafirande på jobbet imorrn. En härlig dag att vara förskolepedagog. På med luvan, det stora tålamodet och stäm upp i sång bara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar