ETT DANSKT NEJ

Ibland är det trist att ha rätt. För mina farhågor angående dagens läkarbesök visade sig stämma på pricken. Någon igångsättning var inte aktuell. Jag blev nästan ifrågasatt om varför jag över huvud taget var remitterad till spec.mvc med så jämnt och fint blodtryck, ingen tillstymmelse till någon äggvita, ingen svullnad, ingen knasig viktuppgång - jag mår ju jättebra!

Försökte komma med min huvudvärk, smärtan nere i magen, kroppen är färdig, vad ska jag vänta på, jag startar ju aldrig av mig själv ändå?! Men nej, den danska läkarkvinnan var stenhård, jag hade inga giltiga skäl till att starta upp det här. Och det visste jag ju, jag är glad att jag insett det redan innan. Besvikelsen blev inte lika hård.

Jag blev dock undersökt och konstaterad 2-3 cm öppen, plus att jag fick en hinnsvepning. Det fick jag med Julie också, och det hjälpte precis lika lite då som nu. Det är bara smärtsamt. Så nu är det bara att vänta, på gammalt hederligt vis. Till vecka 42 eller så. När jag kanske är mer förtjänt av den där igångsättningen. #bitter