FÖRISAR

Igår kväll när jag bloggade, då höll jag samtidigt på med det här;

Klockade värkar. Förvärkar dock, helt hanterbara men väldigt täta och hyfsat regelbundna. Så pass att vi förvarnade mamma och Göran, jag hoppades ju att det skulle vara på riktigt. De första tecknen fick jag redan på eftermiddagen när vi var hemma hos Nettan och Hasse och sen höll det på. 

Men vid halv elva tog jag en dusch och la mig sen i sängen och då började det klinga av. Var dock orolig i kroppen och allmänt obekväm så jag sov nästan inget alls under natten.

Det här är ju så otroligt spännande för mig! Visst, fjärde barnet, men jag har aldrig fått egna värkar, endast av dropp, så det här känns så häftigt. Jag hoppas verkligen att det ska fortsätta såhär och att jag får starta själv. Snart.

Idag känner jag dock inte så mycket. Någon enstaka sammandragning och galet tryck neråt.

Fredde och jag tog med Julie till biblioteket idag. Och överraskades av bibliotekets egen födelsedag.

Där bjöds på fika och pris skulle delas ut till Ilon Wikland, som tyvärr var sjuk och istället representerades av sin dotter.

Så vi fikade, pysslade, lånade böcker och lyssnade på lite högtidligt tal. Sen drog vi vidare.

Lekte en stund på jobbgården innan jag var färdig och behövde hem till soffan.

Och där ligger jag även nu. Kroppen känns lugn så i natt lär nog ingenting hända. Den som längtar mest efter bebisen, näst efter mig, det är Elvira. Hon sms:ar ett par gånger om dagen om dagen och frågar hur jag mår, och hon blir så besviken när hon hör att jag mår bra. Så gulligt och omtänksamt. Längtar efter att få komma hem med det här lilla syskonet till henne nu.