Svårt att inte känna oss lite, lite som familjen annorlunda (om än lightversion) när vi kommer rasslandes allihop genom gränderna här. Och i synnerhet när vi, två vuxna och fem barn, attackerar godishyllorna på Konsum.
Men det gör inget. Jag tycket om familjen annorlunda.
Och inte vet jag om jag har fått mitt sista barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar