Tittar på min bebis som ligger i babygymet och pratar med mumintrollen. Det går ju inte att förstå hur fort det går! Nu kan man prata med henne och få leenden och ljud tillbaka. Hon tittar och lyssnar och ser lite smartare ut för varje dag som går. Från att alldeles nyss ha varit nyfödd och som ett helt oförstående litet oskrivet blad.
Det är häftigt och läskigt på samma gång. Jag blir rädd att jag ska missa nåt, eller inte hinna uppskatta och insupa någon liten del av Julies spädbarnstid.
Galet snygg är hon idag i alla fall. I Villervalla-kläderna hon fick av Bästa Carro. Trodde vi skulle behöva vänta längre på att kunna använda storlek 62.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar