Gustav har på något vis blivit lite av ett märkesfreak, det är väldigt viktigt att kläderna han använder är av vissa märken, och det kostar ju naturligtvis. När han var med tjejerna på shopping köpte han inget alls. För att han sparade sina pengar till en tröja visade det sig. En tröja som en kille han chattat med på kik skulle sälja. Killen var "en vän till en vän". Så som det brukar vara.
Idag hade de bestämt träff i Brommaplan och Gustav åkte dit med en kompis, möter upp den här snubben som tar hans pengar och drar. Och Gustav får åka hem, förnedrad och utan någon tröja.
När han berättade det här när jag kom hem från jobbet blev jag...en smula upprörd. Visst har Gustav (förhoppningsvis) lärt sig en läxa, han var så ledsen och skamsen och jag blir helt vansinnig när jag föreställer mig hur nån liten jävla förortsvalp har lurat av Gustav hans julklappspengar.
Dock visar det sig att det inte rörde sig om en särskilt skillad tjuv. Han hade ringt till Gustav från sin egen telefon så det var inte så svårt att få fram namn och adress via hitta.se. Och vilka är oddsen på att det visar sig att han bor på samma gata som Fredriks stora barn? Jag ringer upp numret, en kille svarar på bruten svenska men när jag förklarar mitt ärende (Hej, du har rånat min son på 700kr idag) då börjar han gasta om att jag har ringt fel och lägger på. Men i det här läget har Rebecca redan frågat Gustav hur killen såg ut, hämtat sin skolkatalog och hittat honom i nionde klass i sin skola. Hon förstod precis vem det var. VAD är oddsen på detta?
Jag ringer då Gustav och Elviras kusiners pappa som är polis och bollar lite med honom vad jag borde göra. Hota med polisen, tyckte han. Säg åt killen att han är identifierad, att han ska skicka tillbaka pengarna, annars polisanmäla.
Medan jag pratar i telefon börjar det ringa upprepade gånger i Gustavs. Och vem kan det vara? Jag svarar och jag är INTE en glad och trevlig mamma när den här killen kommer med en mängd nervösa och synnerligen dåliga bortförklaringar. Han hade fått bråttom för att hans kompisar väntade i t-centralen, han fick bråttom för han frös om fötterna, han glömde lämna tröjan osv osv osv. Vad han INTE kunde förstå var hur jag kunde påstå att han STULIT pengarna från Gustav.
Jag var så arg, och jag lovar att jag var mer badass än jag förmodligen nånsin har varit förut.
Så trots att den här snubben inte visste hur man får tag i vare sig kuvert eller frimärke så ska han nu skicka de här pengarna i retur. Innan tisdag.
Det ska bli spännande att se hur det går. Och jag hoppas verkligen att Gustav lärt sig något idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar