I denna midnattstimma, för exakt elva år sedan, var jag en nybliven och överlycklig mamma.
Klockan 00:03, den sjätte november 2001 är han född, min son. Efter 72 timmars värkarbete. Den kan låta som mer än en människa kan klara av, och det är så sant. Jag hann önska livet ur mig själv ganska många gånger under de där dygnen, eller att åtminstone få bli sövd och få en paus från eländet. Det fick jag inte.
Men i samma ögonblick som han var född var all den där smärtan och hopplösheten som bortblåst. Bortblåst och utbytt mot glädje över att han äntligen fanns där. Min fina lilla pojke.
Idag fyller han elva år. Han är mjuk och fin och har ett stort hjärta och är lik mig på fler sätt än man kanske skulle önska. Men ändå, den finaste kille en mamma kan drömma om.
Grattis på födelsedagen Gustav. Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar